Jaha ja, ska man försöka väcka liv i bloggen igen?!
Här avlöser förkylningarna varandra, kan det inte bara bli bra någon gång? Avalinn får nu Bricanyl för att se om hon kanske har förkylningsastma, let´s hope not!!!
Måste jag göra mig av med djuren då??? Orkar inte grotta ner mig i det nu utan hoppas att medicinen inte ska göra varken från eller till. Hon är helt enkelt en känslig liten tös, mer än så är det inte…håller tummarna!!!!
Vi har varit sjuka en hel del här och orken att skriva har inte infunnit sig. I skrivande stund är vi sjuka båda två. Snoriga, hemsk hosta och fruktansvärt ont i halsen!!! Febern verkar dock ha gett med sig, finally! Pappa Olle har klarat sig den här omgången och har istället vabbat för första gången. Jag har legat utslagen och han har tagit hand om Avalinn.
Ja, så här har vi det för det mesta =(
Vad har hänt här då? Ja, kan ju inte skriva allt förstås så det får bli lite viktiga datum, stora händelser och bilder:
11/3 Avalinn fotograferades hos Atelje Schulte. Jag vann en fri fotografering =) Mycket fina bilder!!
27/3 Avalinn står på alla fyra.
31/3 Jag blev 1 år äldre =(
10/4 Namnkalas för Avalinn Betty Li i Östertäljebåtklubb. Otroligt trevligt, väldans mycket folk och bästaste bästa Benita kom och sjöng Miraklet (Tomas Di Leva) och Himlen måste sakna en ängel (Linn Maria Wagberg) Underbart!!!!! Tack alla ni som kom och tack för alla fina presenter!!
Avalinns farmor har bakat, helt galet! =)
Fotavtryck i gips. Faster Sara fixar och moster Jenny gömmer sig i bakgrunden.
Jag fick en superfin kampfisk (sen födelsedagspresent) som jag döpte till Avatar.
14/4 Världens bästa Joline 2år
Bästa kompisar =)
15/4 Avalinn ”gick” med hjälp för första gången.
Ute och går, klädd i gepardstass allt för att matcha katterna.
22/4 Storfrämmande från Finland! Tuuli och Sami var här och förgyllde vår dag =)
Falcor var även han himla glad att se dom igen!!
ÄNTLIGEN fick Avalinn träffa världens snällaste finnar =)
23/4 Avalinn började krypa.
GRRRRRR!!!
26/4 Avalinn satte sig upp själv. Jag köpte ett 112 l akvarium.
Aragorn värmer sin matlåda, fisksoppa står på menyn!
10/5 Avatar mördad R.I.P =(
19/5 Avalinn ställde sig upp mot vardagsrumsbordet för första gången.
Kusin Joline tar hand om lilla Avalinn när hon upptäcker världen.
5/6 Avalinn säger mamma klart och tydlig. (Tolkningsfråga om hon riktigt vet vad det betyder, har dock tittat på mig vid flera tillfällen och sagt mamma) =)
Övrig fakta om Avalinns utveckling:
Hon vinkar och dansar, har gjort det i ca 2 mån.
Vi övar nu på high five, vilket går väldigt bra!
Ja, sen är det väl massa andra grejer hon gör precis som hon ska i sin ålder.
Djuren mår bara bra.
Medans Aragorn värmer matlådan, värmer Gandalf och Falcor varandra i solen.
Jag och Olle har kapat och klyvt ved till en förbannelse, men är äntligen klara.
Ett skepp kommer lastat:
Fram med motorsågen, yxan och kil.
Resultatet:
(OBS! Varje bit är 50 cm lång! Detta är ingen liten hög!)
Nu klarar vi oss ett tag framöver!
Nu ska jag ta hand om min sjuka lilla tjej och mig själv!
Tjingeling så länge!
Hur kunde jag glömma...
Den 20/12 -10 kl 11.00 så var det då dags för skrapning, min mardröm blev verklighet. Som ni troligtvis förstått så överlevde jag.
Svärmor/Farmor var med för att hand om Avalinn. Jag lyckades tajma in en sista amning innan jag rullades iväg. Avalinn somnade hos mig. Jag grät när farmor tog henne, det var hemskt att skiljas ifrån henne. Ville inte släppa henne. Tänk om jag inte skulle vakna ur narkosen. Olle fick följa med mig ända in på operationssalen. Jag minns inte så mycket från det hela, hade en sån fruktansvärd panikångest, jag får blackout när jag blir sådär. Vet att jag fick lustgas och sen narkos. När jag vaknade så vaknade jag med panikångest, hade en kanyl i handen, va f-n, kunde det inte bara vara över?!!! Ta bort den, snälla ta bort den innan jag blir klarvaken! Jag lyckades inte få min vilja igenom. Ont hade jag också, fick smärtstillande via kanylen och fick ligga med dropp.
Läkaren berätta att allt hade gått bra och att dom fått bort allt som troligvis var rester från moderkakan, det skulle skickas på analys. Provsvar skulle ta flera veckor. Hon konstaterade också att jag troligtvis hade ägglossning och borde kolla upp preventivmedel. Hmm, undra om det räcker med sexstrejk?!
Kom upp till svärmor och min älskade lilla Avalinn, hon sov fortfarande. Det hade gått 3 timmar sen jag rullades ner till operationen. Det första jag bad om var att få tillbaka henne, hon sov vidare bredvid mig i sängen. Så underbart att få ha henne nära igen. Visste inte att man kunde ha så starka känslor för sitt barn, helt galet. När hon sen vaknade så var det dags för mat. Hon skulle nu för första gången få flaska med mjölk jag pumpat ur dagen innan. Det var inte populärt och pappa Olle kämpade för att få i henne lite iaf. En sköterska kom och hjälpte till, vi prövade med både sked och kopp. Hon ville inte. Det var otroligt frustrerande att själv sitta där med en bröstpump och pumpa ur varenda droppe mjölk för att sedan kasta det, medans mitt barn gallskriker och vill inget annat än att få denna mjölk. Hon vill ha mig, mitt bröst och inte den hemska flaskan. Det gjorde verkligen ont i hjärtat. Samtidigt så fann jag ju såklart tröst i att det verkligen inte skulle vara bra för henne att få i sig den mjölken, med massa skit i från narkosen. Sköterskan tog med Avalinn på en liten promenad och hon lyckades tillslut få i henne en liten slurk. Som tur var så behövde jag bara pumpa ur och kasta ett mål mat. Skoja inte att hon åt sen när hon fick bröstet igen. Blev tillslut av med den hemska kanylen, även detta blev en pers. Ville ju ha bort den samtidigt som ingen fick röra den, ja ni förstår. Tillslut så gick det. Aldrig mer...som jag brukar säga! Tyvärr har det aldrig stämt, men nu kanske eller?! Aldrig mer...
Vi kom hem vid 19 och jag var helt slut, ja vi var rätt slut allihop. Jag hade så himla ont i magen. Kul, nu skulle man bara blöda ytterligare 2 v. Inget badande, inga tamponger, inget sex och inte stoppa saker i slidan (?), läkarens ordination. Haha, ja det var det första jag tänkte på när jag vaknade, nu ska jag stoppa saker i slidan. Kom igen där kommer det inte in något i första taget...sorry Olle.
Hur som...
Nu har det gått drygt 2 v sedan operation och jag har slutat blöda =) Då snackar vi 12 veckors blödning. Jag får bada, jag får använda tamponger (varför jag nu ska göra det, blöder ju inte), jag får ha sex och JA jag får stoppa saker i slidan, haha. MEN jag vill inte, jag har ju fortfarnade min pensionärs"sjukdom" kvar, framfallet. Jag känner mig äcklig och osexig, det känns att det är något som är fel. Tanken på sex är minst sagt skrämmande. Nu måste jag vänta tills det gått 6 mån för att se om det går tillbaka med hjälp av knipövningarna eller om det blir en ny opertion. Hoppas att mina övningar ger resultat för jag slipper gärna ännu ett ingrepp, nya blödningar och ännu en läkningsprocess.
Till allas glädje så har jag inga bilder till detta inlägg, har visserligen en bild på moderkakan från förlossningen, men jag besparar er den.
Jag mår rätt bra nu, det var länge sedan jag kunde säga det så jag "säger" det igen, jag mår rätt bra nu...
Tjingeling!
Gott Nytt 2011!!!
Blir inte många rader, men vill önska alla mina (typ 3 läsare=P) gott nytt år!
Julen här har varit väldigt rolig då det var Avalinns första. Hon blev riktigt bortskämd av nära och kära. Mormor och (bonus)morfar måste tömt sparkontot.
Själva julafton var vi hemma, sen blev det som vanligt ett himla åkande. Jag personligen tycker att det är väldigt jobbigt att behöva åka till "10" olika ställen, men men, det hör liksom till nuförtiden.
Nyår blev vi hemma och det var jag väldigt glad över. Vi fick finfrämmande av moster Jenny, morbror Staffan, "moster" Jessica, kusin Joline, Sara och Markus med dotter Miranda och hund Minni. Det blev en mycket trevlig kväll, med god mat, sällskapsspel och Staffan bjöd på en riktig final med raketer som säkert kostade mer än jag får i mammapenning.
Jag har börjat ta mig ut lite mer och det känns riktigt skönt. Igår var vi ute i 1,5h, jag Avalinn och Falcor. Vi hade en lekdate med grannhunden Zorro.
Bjuder på lite bilder, lite gott och blandat...
Passade på att ta några bilder på Avalinn när det var en fotograf på Babyland.
Visst har hon härliga bulldog kinder =)
Denna bild skickade vi som julkort...
Mina älsklingar...
Det kan inte bli mycket vildare än så här...
Hoppas att det nya året överträffar det förra!!
För min del så kan det bli svårt då jag födde min älskade dotter 2010! Däremot så kan jag kanske må lite bättre och jag är redan nu på god väg =)
Nyårslöfte 2011:
Gå ner graviditetskilona + lite till!!!
Tjing tjing!
...och här kommer fortsättningen!
Eftersom jag inte har tid att sitta så länge framför datorn så tänkte jag uppdatera lite kort om hur livet ser ut på landet efter att ha landat i mammarollen.
Vi kom hem från BB och det första jag tänkte var, hur gör man nu? Var ska jag lägga henne någonstans, var ska jag byta blöjor? Det var lite läskigt att helt plötsligt stå där med ett litet spädbarn i famnen, ingen återvändo! Ska jag bara kunna allt nu? Jag ringde en vän som tidigare frågat om jag ville ha ett skötbord, 2 dagar senare satt det på väggen och allt bara flöt på, efter 3 dagar kändes det som att man hade koll på läget ändå. Sen satte det igång…
Folk skulle hälsa på och jag mådde inte bra, verkligen inte bra. Kunde inte sitta ned, hade så himla ont i de nedre regionerna. För att inte tala om mina bröst, HALLÅ ska det göra så här ont??? Jag bävade för att Avalinn skulle bli hungrig, när jag ammade henne så kändes det som om hon hade rakblad i munnen. Mina bröstvårtor var såriga och variga. In dundrar hela tjocka släkten och jag vill bara skrika åt dom att försvinna, ja nästan iaf. Jag bet ihop och log, ja visst e´ hon söt. Till slut var det svårt att vara trevlig, inga mer besök tack. Nu mådde jag inte bra, 39 graders feber och så himla ont i hela härligheten. Jag har ont, kan inte bära min dotter, kan inte sitta, stå eller gå. Liggläge är det enda som gäller.
Första läkarbesöket 5 dagar efter hemkomst (101011).
Diagnos:
Feber Åtgärd: Alvedon
Mjölkstockning. Åtgärd: Hyra elektriskbröstpump
Ev infektion Åtgärd: Antibiotika
Ev rester kvar i livmodern Åtgärd: Tabletter för att dra ihop livmodern
Mjölkstockningen släpper och med den försvinner febern. Sen är det inte mycket som blir bättre. Dessutom så är Avalinns bröst jättesvullna och hårda. Hon får träffa barnläkare, inget görs utan vi ska hålla koll på det. Efter ytterligare 3 dagar…
Mitt andra läkarbesök (101014)
Diagnos:
Min foglossning har blivit värre i samband med förlossningen
Åtgärd: Smärtstillande tabletter
Sitter nu på en badring för att ens kunna åka bil. Min kära Olle köpte en Disneybadring med Musse Pigg på, så himla snäll =) Trots tabletter så mår jag inte bättre, känns som om alla mina kvinnliga inre organ håller på att ramla ut. När jag står upp så känns det som om allt tynger ner. Jag har verkligen ont.
Tredje läkarbesöket (101021)
Diagnos:
Framfall
Åtgärd: Ingen till att börja med ev operation efter 6 mån
Vad fan är framfall? Har aldrig hört talas om det. Jo men visst, det är något som drabbar framförallt tanter. Slidväggen har trillat ner, ja ”korthuset har rasat”. Det är alltså slidväggen som trycker på nedåt, med slidväggen har urinblåsan trillat ”in” och även den trycker då ner. Detta kan leda till inkontinens, jag kan alltså kissa på mig när som. (detta har inte inträffat) Hoppas ni fattar?! Ni är välkomna att ställa frågor. Avalinns bröstsvullnad har gått ner och allt är bra. Den 3 nov åker vi in med Avalinn till akuten i Nyköping för att hon är så himla förkyld att hon har svårt att andas. Hon har då blivit blå vid ett tillfälle. Vi blir tillsagda att köpa Nezeril. Sagt och gjort. Förkylningen håller i sig i drygt 3 hemska veckor. Näsdroppar (koksalt), Nezeril och snorsug och en mindre glad tjej. Men vi klarar oss igenom det också. Jag har fortfarande ont…
Fjärde läkarbesöket (101118)
Diagnos:
Troliga rester kvar i livmodern ev mens (inte jättetroligt då jag ammar fullt)
Åtgärd: Ännu en omgång tabletter för att dra ihop livmodern. Har inte blödningar och sammandragningar slutat efter 3 dagar ska jag återkomma. Nu pratas det om skrapning, något som nämndes redan på BB.
Mardrömmen tar aldrig slut, vill inte skrapas, vill slippa alla dessa läkarbesök!!! Eftersom det sista jag vill är att behöva skrapas så hittar ja alla anledningar i världen att kunna skjuta upp nästa läkarbesök. Mitt i allt detta så har även Avalinn varit tvungen att gå till farbror Doktorn. Förutom de två obligatoriska läkarundersökningarna på BB så har hon hunnit med några till angående hennes höft. Det pratas om att hennes höfter/ben behöver ligga fixerade i en skena. Ännu en mardröm, att behöva spänna fast sin dotter i minst 8 v. Vi skickas till en ortoped, 5 besöket gillt, han konstaterar att det inte är något som helst fel med vår lilla goding. Hon är bara överrörlig som sin mor. Happy Ending!!!
Back to me…Nej, jag har inte slutat blöda och jag har ännu ondare i magen. Har inte längre några bortförklaringar kvar. Dags att ta tag i mina besvär och trotsa min fruktansvärda sprutfobi. Några dagar senare än sagt, närmare 23 dagar försent så är det dags för…
Femte läkarbesöket (101214)
Diagnos:
Troliga rester kvar i livmodern
Åtgärd: Skrapning
Tid för skrapning: 101220
Nu går jag hemma och gråter, låg vaken inatt och försökte komma på hur jag ska slippa. Ringde läkaren som jag var hos igår, försökte allt för att slippa, men jag lyckades inte. Inte ens om jag sluta blöda skulle jag slippa. Jag mår så himla dåligt nu, JAG VILL INTE! Nu handlar det ju inte bara om mig längre, jag har ju Avalinn att tänka på. Jag kan inte amma henne direkt efter operationen, jag måste köpa en bröstpump och hon måste ta flaska, hon har aldrig provat det. Tänk om hon inte vill? Tänk om jag inte vaknar efter operationen? Så har jag aldrig tänkt förut och är egentligen inte rädd för det, men tänk om?! Hur ska Olle orka med ännu en brottningsmatch med mig? Jag vet hur dåligt han mådde när jag skrapades förra gången (pga missfall). Då fick han följa med i operationssalen och han höll mig i handen tills jag somnade. Trots att jag sov så släppte jag inte hans hand, de fick bända upp min hand så att han kunde gå ut. Jag har sagt att jag vill ha Olle med denna gång också. Farmor (svärmor) ska följa med och ta hand om Avalinn så länge.
Mardrömmen är alltså inte över och min graviditet, förlossning och även tiden efter har blivit ett skräckexempel på hur jobbigt det kan vara. Till alla som vill bli föräldrar och läser det här: Risken att just ni ska behöva gå igenom detta är inte precis stor. Jag har aldrig hört någon som haft så många olika komplikationer som jag och de jag pratat med har i sin tur aldrig hört talas om det heller. Folk tror att jag hittar på. Eller som dom säger i min familj… -Din j-vla hypokondriker! Tyvärr så har jag haft rätt varje gång när jag känt att något inte stämmer, än så länge har jag inte inbillat mig även om jag önskar att det vore så.
Trots detta så kan jag tänka mig att skaffa fler barn, hur hemskt det än har varit för mig, hur ont jag än har haft så kan jag tänka mig att gå igenom det igen. För det är det värt, varenda sekund! Avalinn är det bästa som hänt mig någonsin! Kunde aldrig fatta att man kunde känna så här, all denna kärlek till sitt lilla barn. Måste ju faktiskt säga att det man har hört så många gånger från andra mammor stämmer, man förstår inte förrän man sitter där med sitt eget barn i famnen, det är oslagbart. Detta är känslor som växer varje dag och det är underbart!!
Risken att allt detta skulle hända mig igen om jag skulle bli gravid är inte heller trolig och skulle det göra det så vet jag att jag är stark nog att klara av det. Dessutom så känner jag min kropp tillräckligt bra nu så att jag kan berätta för läkarna vad som är fel nästa gång, på en gång ;) De första veckorna sa jag –Aldrig i livet, det där var första och sista gången!!! Nu känner jag inte så längre, det räcker med att titta på lilla ”Krabban” ”Grodan” ”Tigern” ”Råttan”, ja allt vad hon kallas, för att vilja ha en till. Det kan inte bli mysigare!! Men oj vad hon växer, måste tiden gå så fort?! Hon är redan 10 veckor.
Problemet nu är väl att Olle har blivit lagom avskräckt av alla komplikationer, han är ju den som fått pyssla om både mig, barn, djur och hus de första 4 veckorna. (Nu är det ju alldeles förtidigt att prata om fler barn, det är absolut inget sånt på gång. Har ju inte precis varit sugen på att släppa till.) Han har sagt att det inte blir några fler barn. Får hoppas att han glömt det om några år när Avalinn vill ha syskon!! Avalinn som för övrigt är världens snällaste tjej, äter, sover och skrattar. Skiter vid behov, dvs några gånger i veckan. Vi är otrolig bortskämda med en så glad tjej!
Nu låter det kanske som om allt bara varit hemskt och så är det verkligen inte! Vi njuter varje dag tillsammans i vår lilla familj! Allt kretsar inte om mig och mina bekymmer utan de finns bara där i bakgrunden. Vi har hunnit vara hälsa på folk och haft massa besök. Vi har fått rutin på saker och ting och pappa Olle jobbar, medans jag sköter barn och hushållssysslor. Nog om detta!
Det har hänt andra sker här:
Jag har börjat köra bil efter en paus på ca 4 månader, är inte längre fånge i mitt hem. Jag plockade igår in badringen från bilen, behöver inte den mer =) Jippi, framsteg!
Falcor har haft sina syskon på besök. Syster Mej och bror Maximus. De lekte i timmar och det kändes som om de aldrig varit ifrån varann. Det var ju första gången Falcor träffade Max sedan de skildes åt vid 12 veckors ålder. Mej har ju varit här en gång tidigare. Det var otroligt rolig att ha alla här, alltså även hussar och mattar och jag hoppas att vi kommer ses massor av gånger till. Nu vet jag att vi kommer träffas redan den 6 januari för då har vi bokat in MH (mentaltest) för våra vilda hundar. Ser verkligen fram emot det.
Se så fina…
(Max Falcor Mej)
…och så smutsiga!
(Falcor längst bort, Mej i mitten och godisråttan Max närmst)
Falcor och Zorro som inte lekt på bra många månader har börjat leka igen, himla kul och det är precis lika galna som förut. De är nästintill outtröttliga.
Avalinn ler, skrattar, jollrar, fäster blicken och följer föremål, allt detta vid ca 4 veckors ålder. Avalinn har rullat från mage till rygg 2 ggr (101124)
Vid 9 veckors ålder så kan man även hålla henne i armarna och dra henne till sittande läge =)
Vi har i år skruvat fart alla adventsljusstakar i fönsterbrädorna =) Katterna har inte en chans att förstöra dom!
Olle har även han besökt läkare och inte vilken som helst utan tandläkaren. Han är nu i full gång med att göra rotfyllning. Olle har ont!!! Även jag har varit hos tandläkaren, av egen fri vilja. Första gången på drygt 8 år. Inte ett hål, ingen tandsten, no nothing!! Fick bara en himla massa beröm om hur fin munhygien jag har, tänk att något med mig kan var bra!
Vi har fått nedslag på vår avloppslösning och skjuter upp detta till våren. Istället ska vi nog fixa nytt badrum, vi får se hur det slutar.
Nu vill Avalinn ha lite uppmärksamhet och det ska hon få =)
Lite bilder på en av mina älsklingar. Ni måste absolut inte tycka som jag, men självklart är hon världens sötaste unge =)
Tjingeling och God Jul Önskar Jag och Min Familj!
I 41+2 veckor, dvs 9 dagar över tiden, alltså i 289 dagar bar jag på en ängel!
Kl 2.00, natten mellan fredag den 1/10 och lördagen den 2/10. Vilka sammandragningar, kunde inte sova, gick på toa för att kissa. Hmm, allt kändes inte som vanligt, det var det inte heller, slemproppen hade gått… eller vad man nu säger?! Gick och la mig igen, kände att mina sammandragningar ändrat karaktär. Lät Olle sova, men jag sov inte mer än 2 timmar på hela natten. Ganska tidigt på morgonen berättade jag för Olle att jag blödde och att det nog var något på gång.
Kl. 13.00 så ringde jag BB och berätta hur jag mådde och att jag blödde.
- Låter som att det är dags för dig, men ta det lugnt. Lägg dig i ett hett bad med lite badolja och tänd lite ljus, försök slappna av. Det gjorde jag och Olle kom upp med ett glas saft, en tallrik med uppskuren apelsin och ännu fler ljus. Sen satt han på toan (ja med locket stängt och byxorna på) och gjorde mig sällskap, riktigt mysigt. Sedan började planeringen, här måste ringas hundvakt och fixas kattvakt. Bilen skulle packas och allt skulle göras i ordning så att det bara var att komma hem från BB med det väntade lilla knytet. Krabban var verkligen på väg nu. Både Olle och jag var förvånansvärt lugna. Värkarna tilltog mer och mer, men jag bara MÅSTE fixa allt jag planerat.
Vi sätter oss i bilen, Olle kommer på att han är hungrig, vi stannar vid en kiosk i Nyköping. Det tar en evighet innan han får sin hamburgare med tillbehör, sen ska maten ätas också. (Nej, jag hade verkligen ingen matlust så jag hoppade över middagen.) Vilken evighetsväntan…
- Hallå, jag håller på att föda här!!!
Kl. 19.30 anlände vi till BB i Nyköping efter en bilresa som heter duga! (Att ha värkar och åka på en ”kringelkrok-skump-gropväg” är inget jag rekommenderar) CTG-kurvan mättes (barnets hjärtljud och mina sammandragningar). Barnmorskan börjar prata om att skicka hem mig. - Åhh nej, jag åker ingenstans utan att ha fött barn, jag vägrar! Skiftbyte för personalen vid 21.45 och en ny barnmorska tar över, Elisabeth. Det planeras nu att jag ska ta lite smärtstillande och en sömntablett så att jag morgonen efter ska vara utvilad nog att orka med en förlossning. Vi ska alltså få sova kvar trots allt. Jag hatar att äta massa piller, jag drar ut på det som bara den.
Kl . 22.30 bestämmer sig Elisabeth för att undersöka mig och se om det hänt något, om jag öppnat mig något. Jag har ju faktiskt ganska ont. Ont, det var bara förnamnet på hur det kändes att bli undersökt. Man kan tro att hon hade hela armen i mig… aj aj aj!!! - Du är öppen 3 cm och hela livmodertappen är utplånad, du ska ingenstans. Sen bar det av, hennes lilla undersökning satte nämligen igång förlossningen på riktigt. Jag var väldigt noga med att be om lavemang innan det var försent, ville inte göra på mig under förlossningen. Efter det så hängde jag med min nya vän lustgasen, som visserligen inte hjälpte så mycket som jag önskar. Ny koll, öppen 6 cm.
Klockan passerar 24.00 och den 3 oktober infinner sig…
Kl. 4.20, ännu en koll öppen 8-9 cm, Elisabeth tar hål på hinnsäcken och jag känner hur det forsar vatten ur mig. Oj, oj, nu känns det, minst sagt!! Sen minns jag inte allt för mycket, det kändes som en film, jag hörde röster men förstod inte vad de sa. Ibland förstod jag och försökte svara eller säga något, men då kändes det som om de inte förstod mig. Så himla konstigt. - Nu måste du krysta, barnet mår inte bra, det hörde jag och det minns jag. Ändå kändes det som om jag inte kunde styra över någonting, som om jag inte kunde göra som jag blev tillsagd. De försökte även få mig att ta bort lustgasen. Jag vägra släppa så de drog ner den istället. Tydligen så gjorde jag som de sa utan att fatta det själv. -Nu kan man se huvudet, vill du känna? Nej, jag hade inte riktigt tid, jag höll ju på att föda barn. Olle kände tydligen på huvudet berätta han sen. Sista krystningarna la jag ifrån mig lustgasen.
Kl. 6.07
Helt plötsligt ligger det en bäbis på min mage, hal som en ål. Eh, vems barn är det här, är det här mitt barn, oj vad mycket hår, oj va mörkhårig, är det mitt barn?! Tankarna snurrade i huvudet på mig, en aning förvirrad..
- Kom gumman… eller gubben eller vad du nu är.
- Vad är det för något?
- Ja ni får väl titta, får jag som svar. Elisabeth lyfter upp bäbisen och ja, det var en liten tjej.
Avalinn var äntligen född!!!
Hon låg inte hos mig allt för länge innan hon fick ligga i pappa Olles famn. Jag blödde och det ville inte sluta, moderkakan måste ut. Min mardröm började, de måste sätta en kanyl och ge mig dropp. Nu grät jag, inte en ändå tår under förlossningen, men nu grät jag. Jag ville inte, inga nålar, jag hade ju klarat allt utan bedövning. Det var ju klart nu, min älskade tjej var ju redan född. Mer lustgas, massor av lustgas. Fy f-n, vilken smärta, någon trycker ner båda händerna i magen på mig, tycker och pressar, försöker hjälpa moderkakan ut. Jag blöder. Jag minns bara smärtan och jag är arg, riktigt arg! - Vad fan gör du, skriker jag! Sen är allt en dimma.
- Jag måste sy lite här nu, det är barnmorskan som pratar.
- Ingen bedövning, det är allt jag får fram, tror jag i alla fall, jag tänkte så i alla fall. Två stygn blir det, ett invändigt och ett utvändigt. Ett aj, får jag ur mig.
Nu får vi vara ifred, vår lilla familj, mamma Katten, pappa Olle och vår dotter Avalinn. Galet, vi har en dotter, vi har ett barn. Det känns konstigt samtidigt som det är så otroligt naturligt. Vi bara är, njuter av stunden och vill att det aldrig ska ta slut. Nej, jag måste gå på toa, jag är kissnödig. Trycker på lilla knappen och en sköterska kommer. Hon ber en till sköterska komma så att de tillsammans kan hjälpa mig till toan, pappa Olle tar Avalinn. Jag mår inte bra och ont har jag. Jag förlorade runt 1,5 l blod. Jag är yr. Vi kommer trots smärta och yrsel in på toan, jag sätter mig.
- Nu svimmar jag, det är allt jag hinner få ur mig. Ja, sen svimmar jag. Vaknar upp på toagolvet, det folk överallt. Jag skakade som ett asplöv, jag vet inte riktigt om jag frös, men jag skakade nå fruktansvärt.
- Öppna ögonen!
- Hör du mig?
- Är du där?
- Titta på mig, öppna ögonen.
- Hon måste upp från det kalla golvet. Om ni lyfter där så lyfter vi här, är det någon som säger.
- Kan du öppna ögonen?!
Det var ju ett jävla tjat, jag tittade ju.(Tyckte jag i alla fall.)
Plötsligt ligger jag i en säng som de vickar på så mina fötter pekar upp i luften och huvudet ner mot golvet. De försöker förse min stackars hjärna med lite blod. Jag är inte riktigt med ännu.
- Du får inte somna.
- Somna inte nu, håll dig vaken.
Allt jag får fram är; - Jag är trött.
- Öppna ögonen!
- Dom är ju öppna, säger jag.
- Vad har jag för hårfärg? Det är läkaren som frågar och ja, jag kan se henne.
- Svart.
Olle som hela tiden satt hjälplös med lilla Avalinn i famnen har i efterhand berättat för mig att det inte gick att se att jag öppnade ögonen, medans jag tyckte att de var vidöppna. Han hade inte förstått att jag svimmade på toan och helt plötsligt så stormade det in 6 st sköterskor och läkare. Han kunde inte göra annat än att se på. Nu fick jag dropp igen, mardrömmen verkar inte ta slut. Vill inget hellre än att de ska ta bort kanylen som sitter i min hand. Jag ber dem dölja den, så dom sätter på ett bandage så jag slipper se den i alla fall.
Sedan lyder ordinationen ingen mat, ingen dryck och inga toabesök. Eftersom jag får vätska via dropp så blir jag ju ändå kissnödig. Ja, nu har jag prövat på det också, kissat i ett bäcken. Jag visste inte att man skulle känna sig som en pensionär när man fött barn. Allt lugnade ner sig och vi fick njuta av våran dotter och blev bjudna på ”Grattis fika”. Jag fick äntligen äta.
Avalinn vägdes och mättes:
Vikt: 3610 g Längd: 51 cm Huvud: 34 cm
Vi blir flyttade till BB och kan slappna av lite. Jag kan fortfarande inte ta mig ur sängen på egen hand. Ett av villkoren för att de ska ta bort kanylen är att jag kan ta mig upp och gå lite utan hjälp. Jag tvingar mig själv, men oj vad jag inte mår bra. Dom tar bort den. Jippi, nu kan jag slappna av och må lite bättre psykiskt.
Vi blir kvar 3 dagar på BB, som tur fick Olle vara kvar hela sjukhusvistelsen. Det blev 3 dagar fyllda av glädje, smärta, blod (ja, man blöder visst efter en förlossning), ett flertal ”väldigt-nära-svimningar” osv, men absolut mest glädje över att vi fått en frisk, glad, alldeles underbar och supersnäll dotter. Vår älskade Avalinn är född!!!
För att inte detta inlägg ska bli alldeles för långt så skriver jag en uppföljare som kommer innehålla, hemkomst och en hel del komplikationer som i sin tur lätt till sjukskrivning. Jag mår än idag inte bra, men är på bättringsvägen. Peppar, peppar… Men det är det värt, vilken otroligt snäll tjej vi fått i familjen!!!
Fortsättning följer…
Hon är här nu =)
Detta blir ett kort inlägg, vill bara be om lite tålamod.
Håller på att skriva ner min förlossningsberättelse som jag tänkte dela med mig av här.
Det tar dock lite tid då finns en hel del att berätta och mitt i skrivandet så ska det ammas och bytas blöjor. Men det kommer, håll ut...
Tuuli förlåt att jag varit dålig på att höra av mig, när min lilla story kommer upp här så hoppas jag att du förstår varför. Hoppas iaf att ni kommer till Sverige snart så vi får träffas...Miss you!!!
Tjing så länge!
Avalinn hälsar =)
Jag har verkligen gått över tiden....vecka 40+5 idag! Kom ut nu "Krabban"!!!
Jag har så himla ont i min kropp att jag inte klarar av att sitta vid datan. Jag gör det bara om jag måste som nu när jag precis betalat räkningar.
Jag kan knappt sitta, stå, ligga eller gå. Jag har sammandragningar i stort sett hela tiden vilket jag haft i ca 7 veckor nu. Jag har vid ett flertal tillfällen ramlat ihop då en nerv troligtvis kommer i kläm när jag får en sammandragning, detta i sin tur leder till att jag tappar kontrollen över mitt högra ben. Det bara viker sig och jag får så sjukt ont i ljumskarna, som om någon hugger en kniv i mig. För att klara av att ta mig fram har ju nu fått kryckor så nu ramlar jag inte kängre handlöst när detta inträffar, vilket det gör, minst 20 ggr om dagen/kvällen/natten. Ja, det spelar ingen roll om jag ligger, sitter eller står. Foglossningen blir bara värre och värre den med. För att få en chans att kunna sova, om så bara någon timme så masserar min älskade sambo mig varje kväll. Det har i sin tur lätt till att han fått bl.a nackspärr. Då jag inte kan ligga på mage så får han anpassa sin "arbetsställning" efter mig. Stackars! Fast jag byter i och för sig gärna med honom, han kan gärna få mina krämpor, om så för en dag. Nackspärr, piece of cake! Tack för all massage älskling, det är ovärderligt!!!
Falcor och jag kämpar på här hemma, han är något understimulerad tyvärr. Jag kan ju inte vara så aktiv som jag vill. Gör så gott jag kan, vi kastar boll både inne och ute, letar godis och försöker få bukt på trotsåldern som är som värst just nu. Det går helt ok, men visst har jag brutit ihop vissa dagar. Då inte på grund av att han är dum utan av skuldkänslor och frustration. Det känns helt värdelöst att gå hemma hela dagarna, men inte kunna göra nå så enkelt som att gå en promenad med min älskade hund, ha skogen bakom huset, men inte kunna gå ut, busa och lägga spår.
Jag längtar efter att kunna gå våra 2-3 timmars promenader igen. Jag har dock hört att man som höggravid får bryta ihop ibland och bara gråta tills tårarna tar slut. Det är tungt nu och jag har så himla ont, det tar verkligen på en och bristen på sömn tar ut sin rätt. Jag vill ha min kropp tillbaka.
-Vänta tills du har ett barn på armen, då får du aldrig sova! Ja, jag har hört det åtskilliga gånger, men när jag väl får sova så har jag förhoppningsvis inte ont!
Som tur är så gillar karln min svamp så han och Falcor kan va ute i timmar i skogen och då mår jag bra, då vet jag att "Falken" får springa av sig ordentligt. Har gjort några försök i att få honom att spåra kantareller, men men. Vi får se hur det slutar!
Aragorn och Gandalf får sina tokryck då och då. De kan verkligen röja! Katterna är väl de som mår bäst här hemma just nu. Inga bekymmer, livet leker! Den 16/9 blev grabbarna 2 år, grattis!
Gandalf tvättar Aragron efter maten =) Har haft besök av brorsdotter, där av barnstolen. Bli inte orolig, vi vet att ett spädbarn inte kan sitta samma dag det föds ;)
Barnrummet är i stort sett klart, bara lite små grejer som ska fixas. Tror att vi har inhandlat allt som behövs för att kunna ta hand om en den "lilla" när den bestämmer sig för att komma. Vi har dessutom fått en massa fina kläder och grejer av nära och kära, TACK! Plus att vi lånat en hel del grejer, vilket är väldigt uppskattat då vi inte är stormrika.
Trots alla mina besvär så gör jag allt för att tiden ska gå. Jag kämpar på här hemma och försöker att vara en så bra hemma"fru" som möjligt. Dammsugning, matlagning och hundpromenader är något som mannen i huset fått tagit över, men jag städar, diskar, fixar sånt-som-måste-göras-innan-bebisen-kommer-grejer. Så tvättar jag också, tvingar mig ner i källaren för att få ordning på all tvätt. Fattar inte hur 2 personer kan ha så mycket tvätt...hur ska det bli med en bebis på det?! Fast vi har köpt en tumlare nu i dagarna och det gör det hela lite roligare...om det nu kan va kul att tvätta. Slipper i alla fall ha tvätt hängandes på tork i flera dagar, i hela huset.
Har inte kört bil på säkert 2 månader pga mitt ben, vill inte riskera att tappa kontrollen när jag kör. Försöker planera in saker när min chaufför inte jobbar så att jag får komma hemifrån lite. Kan vi inte åka någonstans så försöker jag lura hit folk. Tänker att om jag planerar in saker så kanske förlossningen sätter igång, bara för att vi har planer. Än så länge så har det inte funkat =(
Nu lägger jag ner skrivandet för den här gången, förhoppningsvis är jag mamma nästa gång jag tar mig tid att skriva. Förhoppningsvis mår både barn och jag bra nästa gång jag skriver, ser fram emot det.
Har lovat att lägga upp lite bilder...här kommer några...
Här tyckte jag att jag hade fått en stor mage...om jag bara visste vad som väntade. Detta är taget i vecka 15+5.
Vecka 35+0
Har väldigt svårt att ha öppna ögon på kort. Detta är taget för 2 dagar sen dvs vecka 40+3. Varsågod Tuuli =)
15kg, man tackar och bockar...Oj vad jag ska röra på mig sen, när jag kan, om jag kan. Foglossning försvinner inte över en natt tyvärr =(
Har fått tillstånd att nämna min karl vid namn och även visa vem han är...håll i er nu...låt mig presentera Älsk, min karl, min alldeles egna snickare, min sambo, pappan till mitt barn...hunken ♥OLLE♥!!!!
Ok, han har inte godkänt denna bild, låt oss hoppas att han inte ser att jag lagt upp den, men visst är han fin!! Här är han i full gång med att renovera "Krabbans" rum.
(bild på färdiga rummet kommer senare)
Lite andra bilder...
Våran älg Åke! Han glider runt här i krokarna och vi delar gärna med oss utav våra äpplen. Det är Olle som döpt honom =)
Vi har haft besök av Olles syster med familj. Aragorn och deras jackrussel Luna fann varann och de lekte hejvilt. "Arre" är grym på boxning =)
Tjing tjing så länge!
Håll tummarna att allt går bra nu och att vi får träffa vårat barn snart!
Börjar fatta, men fattar inte...
Sitt-ligger i soffan...finns inte en enda skön ställning nuförtiden. Trycker på ordentligt i revbenen hur jag än går, står, sitter eller ligger. Vi var hos barnmorskan i onsdags, trodde att det skulle ta 30 min som vanligt, men icke! Nej, nu minsann så skulle det delas ut broschyrer, p-tillstånd, bra-att-veta-när-det-är-dax-info, en dvdfilm om profylaxandning osv.
-Ehh vänta, pratar vi om förlossningen nu???
-Ja!
Efter lite klämmande och kännande så konstaterar hon också att barnet i stort sett är fixerat, dvs ligger med huvudet nedåt och kommer nog göra det tills det är dax att komma ut. Hon säger också att min mage inte kommer sjunka så värst mycket, eftersom barnet redan lagt sig rätt. Det innebär att trycket på mina revben inte kommer lätta så mycket. Något jag sett fram emot, väldigt mycket!!
Shit, det är liksom rätt nära nu. Både jag och älsk började nog i samma stund fatta allvaret, vi ska bli mamma och pappa. Det är väldigt svårt att förstå, iaf för mig! Jag kan ju inget om barn, hur gör man?! Tror visserligen att det ger sig, men man ifrågasätter sig själv en del. Vad har jag gett mig in i? Fixar jag det här? Kommer jag bli en bra mamma?
Klart det kommer gå bra, det hör nog till att vara lite nojig. Varför skulle alla andra klara det och inte jag? Det är lite som att ta körkort, fast något väldigt mycket större!!!!
Det sköna är att jag inte är ett dugg rädd för förlossningen, vilket min älskade karl inte tror på. Jag ser mig själv som väldigt lugn och sansad, sen kan man ju aldrig veta, jag kanske förvandlas till en riktig ragata?!
Hur som helst så åkte jag och min kära barndomsvän Madde in till staden för att shoppa lite och jag köpte lite barnkläder, vilket jag inte alls velat göra förut. Tänker även nu att det är förtidigt, men besöket hos barnmorskan fick mig att inse att tiden bara skenar iväg.
Nu ska jag tvinga med mig min ena svägerska för att inhandla alla måste-ha-saker-innan-barnet-kommer. Jag har ju liksom ingen koll riktigt, jag har självklart läst mig till en hel del, men det är ju en ren djungel med grejer och märken. Hon får helt enkelt hjälpa mig lite, hon har stenkoll.
Så nu till vad som har hänt och vad som inte hänt....
Min älskade, kära, tillgivne, trogne och underbaraste vän Tiger har nu flyttat...
Ja, min bil alltså. I tisdags så sålde jag honom och han lämnade ett hål i mitt hjärta. Efter 5½ år ihop så kan jag inte fatta att någon annan sitter bakom ratten. Jag tror dock att denna unga kille som köpte honom kommer att snygga till honom lite. Det är min tröst, min enda tröst.
Ja, tyck att jag är larvig, men ha i baktanken att jag är gravid och väldigt känslig just nu...ok erkänner, hade mått lika dåligt även om jag inte hade en krabat i magen.
I onsdags såldes även Falcors bur, den som vi hade i Tiger. Den passar nämligen inte i nya bilen.
Ja, den 23 juli, blev vi med ny bil och han är jättefin! Suo heter han, ja eller Sumo om man så vill.
I torsdags så åkte jag och måttade bil med barnvagn hos en firma som gör hundburar. Så förhoppningsvis så "får" vi nya buren i början på nästa vecka.
I går, fredag, så hämtade vi tapeterna och golvslipmaskinen vi hyrt hela helgen. Nu har min händige karl börjat slipa golvet i vårt blivande barnrum. Det börjar liksom ta form. Spännande, snart blir det IKEA, hoppas bara att jag fortfarande kan gå när det blir aktuellt.
Staketet, ja det är inte klart...men det är inte jättemycket kvar. Det får vänta tills måndag tror jag eftersom vi bara har golvslipen i helgen.
TROR inte att det fanns så mycket mer att uppdatera. Har inga roliga bilder heller...men det kommer och ja, jag ska slänga in en bild på magen, den är stor nu!!!
Hur kunde jag glömma....ÄLSK HAR SEMESTER!!! Jag slipper sitta ensam hela dagarna. Extra skönt nu när jag blir mer och mer handikappad, mina fingrar är som små tjockkorvar och jag har mist min finmotorik. Ja, det är så illa att jag nätt och jämt kan torka mig efter mina toabesök. Att skriva det här är en smärtfylld resa, det ska ni veta! Att hålla i en penna kommer inte på fråga.
Som sagt, bilder kommer...
Tjing så länge!!
Jaha ja, är det så här det känns?!
Hmm, vi får väl se vad han/hon säger först, mamma eller matte. Trots viktökning och krämpor så kämpar jag på här hemma, försöker att boa så gott jag kan.
Det händer grejer i hemmet och vårat barn-/gästrum står högt upp på "Att-göra-listan". Har bokat golvslipmaskin som vi ska hämta till nästa helg, blivande pappans första semesterhelg. Här blir inge vila. Tapeterna ska också hämtas för de har kommit. Tack mamma för all hjälp med detta!!
Staketet som jag fick i present för snart 4 månader sen har inte kommit upp, men i helgen som var fick vi förstärkning av min svärmor, svärfar, svägerska med man och barn. De jobbade på hejvilt hela lördagen och det ser ut som att vi snart kan bocka av det på listan. Något som vi bockade av förra helgen var kapning och klyvning av veden. Skönt! Fast vi kommer behöva mer ved om det ska räcka i vinter...
Nu till något sorgligt!!!
Min älskade Tiger ska adopteras bort, han ligger ute på Blocket.se. Har ont i hjärtat, han har ändå varit med mig i drygt 5 år. Det ska kanske komma en och kolla på honom idag, vi får väl se hur det slutar. Städade honom igår, tömde på grejer, dammsög och torkade ur. Känner mig som en svikare, hoppas ingen köper honom för att plocka isär honom. Tror kanske att hans stora fräknar (rosthål) kan va lite avskräckande för eventuella köpare. Kanske helt enkelt måste behålla honom =)
Nu till något roligare!!!
Vi har skaffat en ny familjemedlem, vi ska förhoppningsvis hämta honom i veckan. Har inte bestämt vad han ska heta ännu, just nu säger jag Suo. Min sambo säger Suomi, det gillar inte jag. Kom på att han kanske kan heta Sumo, ska ta upp det på nästa familjeråd. Han är av rasen VW Touran och är född -06 och hans hy är grön metallic. Han är större än Tiger och vi får plats med både barnvagn och hundbur.
Nu måste jag bara sälja den gamla buren och köpa en ny som passar i Suo.
Aj, det gör ont i fingrarna att skriva....
Nu till något sorgligt igen...sorgligt för mig, men inte för Sami och Tuuli.
Min "Tuuli liten" har nämligen tagit sin fästman och flyttat till Finland. De har flytt landet, vilket är helt förståligt i och för sig, i alla fall att de lämnade Södertälje! Var och tog farväl av dem kvällen innan flyttlasset gick, kändes i hjärtat. Samtidigt som jag sörjer att de flyttat så kan jag inte låta bli att tycka att de är väldigt modiga. Lämna tryggheten och bara ge sig iväg. Säga upp sig från sina jobb, säga upp lägenheten, lämna nära och kära och bara testa vingarna. Häftigt! Nu har visserligen båda släktingar i Finland, men det spelar ingen roll. Jag är i alla fall imponerad och kanske lite avundsjuk, även om jag inte vet vart jag skulle tagit vägen om jag skulle göra samma sak. Hur som helst så saknar jag er, bara så ni vet!!!
Förra helgen hade vi finbesök här ute på landet...ingen mindre än min farmor var här.
Hämtade henne på lördag förmiddag och sen var det full aktivitet här. Hon är så himla rolig min farmor. Fick be henne att inte gå så fort när vi handlade, jag hängde inte med med min mage. Det blev en supertrevlig helg och jag hoppas att det blir fler såna!!
Inte nog med att farmor var här så fick vi oväntat besök också, Marika kom och gjorde oss sällskap på lördagskvällen, ja du läste inte fel...hon var här en LÖRDAGSKVÄLL...här, ute på landet, en jättefin sommarkväll. Hon som annars gör stan en sådan kväll. Mycket trevligt!!!
Jag badade för första gången i år (ute alltså) i förra veckan. Det var riktigt skönt faktiskt! Hade även lite simskola med svägerskans barn, som är superduktiga! Insåg att jag faktiskt saknar jobbet som simlärare =( Tur att det är många barn i familjen, kan ju starta en egen simskola!!
På tal om jobb så är jag fortfarande arbetssökande, lär så förbli tills jag blir mammaledig. Jag fick tillslut ett skadestånd av min förre arbetsgivande pga felaktig uppsägning, fick dock inte jobbet tillbaka. Vill inte tillbaka i alla fall. Har jag redan skrivit och berättat det?! Inte vet jag, men nu vet ni i alla fall.
I söndags morse, 4.20 för att vara exakt, så väcktes jag av en fruktansvärd smärta i ena knävecket, tände lampan och väckte karln. -Det är en broms som bitit mig, döda den!!!!! Något surrar i sängen...en geting jä-el!!!! Va f-n hade jag gjort den, jag sov ju?!! Min hjälte dödade den och somande om. Själv så var jag klarvaken, det värkte ju ordentligt i benet och vem vet om den var ensam. Vågade inte somna om, kunde inte somna om. Som om jag inte har problem att sova ändå med alla mina krämpor. Som tur är så har jag redan ringt och bokat så att Anticimex ska komma hit, vi har nämligen hittat 6 getingbon och ett humlebo på olika ställen i/på/runt huset. Dock inte i sovrummet. Ett av getingbona är större än en honungsmelon. Nu längtar jag ännu mer på att de ska komma, två dagar kvar, på torsdag är det dax =) Mig har ni stuckit för sista gången, getingjä-lar!!! Falcor också för den delen! Ja, självklart de gett sig på min försvarslösa hund, nu ska ni få...
Idag har jag varit en "grinkärring", en roll som min mamma och syster axlat så pass bra att jag inte behövt. Har i och för sig valt att inte ryckas med i deras "klagoklubb", skäms ofta för dem när de sätter igång faktiskt. Hur som helst så ringde jag till Kronfågel och klagade på kycklingfilén jag köpt. Fast jag var inte otrevlig, jag var faktiskt riktigt trevlig. Upptäckte när jag tinat kycklingen vi skulle ha till middag att den var full av små hål, såg riktigt otrevligt ut. Vi köper alltid Kronfågel och jag har aldrig sett något liknande. Äckligt tyckte jag och visade min sambo, äckligt tyckte han om vi kastade kycklingen i soporna. Kvinnan som svarade sa att dessa var hål från injektioner de gör för att möra kycklingen. Helt normalt sa hon...Ehh helt normalt??? När man mörar kött så bankar man väl på det, eller har jag fel? Inte injicerar man massa grejer i det??? Vet inte, men en normal kycklingfilé är väl inte full med hål när man slaktat en kyckling?!! Ja, avgör själv om detta ser normalt ut......
Kvinna skulle skicka en liten ersättning till mig trots att det var normalt, en värdecheck på kronfågel om jag få gissa. Från ett djur till några andra...
Falcor, Gandalf och Aragron hälsar att de mår bra trots värmen! Vi sover på dagarna, röjer på mornar och nätter!!!
Nu tänker jag inte plåga mina fingrar mer, det visar sig när jag orkar skriva nästa gång!
Trevlig sommar så länge!
Tjing tjing!
Full fart här hemma...nu så!
Nu har det börjat hända lite grejer här hemma, äntligen!
Jag bestämde mig för att sätta igång att riva ner tapeterna i vårat gäst-/barnrum. Så nu är det bara att börja renovera. Har dock lite beslutsångets över vilka tapeter jag ska ha. Hmm, ja jag är helt värdelös på att bestämma sånt själv.
Barnrum ja, ja jag är ju fakstisk gravid igen och efter många om och men så verkar det gå åt rätt håll. Har varit en del turer även denna gång, med blödningar, sammandragningar osv, men "Krabban" som "han" kallas, kämpar på. "Han" påminner mig ständigt om att det är ett litet liv i min mage, helt vild!!! Vår älskade "Pricken" orkade inte hålla sig kvar längre än till mitten av vecka 13, men "Krabban" går in i vecka 26 imorrn.
Med ett missfall i bagaget så tar vi inte ut något i förskott, men just nu känns all väldigt bra. Vi kan bara hoppas att den känslan håller i sig. Jag står gärna ut med alla graviditetskrämpor om det slutar med en liten i familjen. Foglossning är dock inget jag rekommenderar, aj!
Den blivande fadern är också i full gång med att fixa i hemmet. Staketet är inte klart än, men äntligen har markägaren som äger marken bakom huset varit här. Vi får nu fälla lite träd och tomtgränsen är solklar. Så karln har gått loss med motorsågen och han har hur kul som helst. Vad är det med killar och motorsågar egentligen? Detta resulterar i en del ved så det är dubbel nytta i alla fall. Så staketet är alltså på gång nu.
Vi hade målarn här igår, sambons svåger. Han spaklade lite i vårt badrum. Det är inte det finaste och i framtiden så ska det bli ett helt nytt, måste bara vinna pengar först. Medan vi väntar på det så får vi nöja oss med att fräscha upp det gamla. Nu är det projektet igång och det känns väldigt skönt.
Det diskuteras avlopp också, det ska fixas nu och samtidigt så är det väl tänkt att vi ska dränera runt huset. Som om det inte vore nog så ska taket läggas om. Hur ska allt hinnas med?
Den så kallade semestern min kära karl ska ha blir inte mycket till semester. Han som verkligen behöver vila sin rygg, stackars!! Jag gör ju inte allt för mycket nytta nu, även om jag vill. Min kropp vill inte som jag och magen är redan ivägen.
Har bokat in Falcor på en lydnad/aktiveringskurs som ska starta om någon vecka. Han är jätte duktig när han själv vill, ibland även när vi vill, världens mysigaste ibland och ibland står jag inte ut med honom. Han är verkligen i en jobbig ålder, vår pojke fyller 1 år nu den 23 juni. Har vi tur så har det blivit en riktig hund av honom om 2 år ungefär, det är bara att stå ut! Nu hoppas jag på att få honom att gå lite bättre i kopplet då jag har fått svårt att gå med honom, han drar så dant.
Falcors syster Mej var här på besök och dom hade galet kul. Dom lekte hur mycket som helst och det var superkul att se hur lika dom var, både utseendemässigt och i sättet.
Katterna är ute i sin bur när det är fint väder. Om hundra år kanske deras blivande katthus är klart då kan dom va ute när dom vill, men just nu måste jag släpa in och ut "inredningen" för det är inte direkt vattentåligt. Hur som så älskar dom att va där ute.
Vad händer mer?! Jo, en hel del faktiskt, det är full fart här hemma minst sagt. Lagom stressande att inte kunna gör allt jag vill bara, klättrar mer eller mindre på väggarna här till och från. Önskar att jag var lite kunnigare inom byggbranchen så att jag kunde avlasta min älskling lite.
Imorrn ska jag till en sjukgymnast och få låna en TNS-maskin som förhoppningsvis ska hjälpa mig att få bort lite av det onda i svanken/ryggen, ja fogarna. I helgen ska det firas två födelsedagar, sen hoppas jag på en mysig måndag då vi firar 4 år tillsammans jag och älsk. Sen är ett Ikeabesök inbokat i början på nästa vecka. Som ni ser, fullt upp!
Igår åt vi vår första tallrik med jordgubbar, socker och mjölk. Mums!!! Nu vill jag ha det hela tiden! Har kanske inte riktigt råd att skämma bort oss med det då 1 liter kostade 45 kr. Längtar tills alla jordgubbsstånd öppnar, då ska det ätas. Tack älskling för världens godaste överraskning!!
Nu ska jag se om jag kan hitta på någon middag till idag.
Tjing tjing!
Inte lätt att vara rödhårig...
Lägger in ett smakprov från avsnittet här nedan:
För att se hela avsnittet, vilket jag starkt rekommenderar, gå in på denna länk:
http://www.southparkstudios.se/episodes/911/
Humor av allra högsta grad...
Tusen tack...
Jag fick mitt efterlängtade staket =)
Tack alla ni som var här och förgyllde min dag! Det blev himla trevligt med grillad korv, fika och fina presenter!
Sedan följdes detta upp med påskfirande i 2 dagar, med massor av god mat. Det blev en riktig kanonhelg, trots att min förkylning vägrar ge sig.
Tack än en gång för allt!
KRAM Katt
Lyssna och njut...
Jag grät när jag såg det här!
Nu har det hänt något i mitt liv...
Inte långt ifrån i alla fall...
Idag fyller jag år, ångest! FÖRLÅT alla som är äldre än jag, men jag lider av världens åldersnoja. Hoppas att det är min 40-årskris som är tidig och att den går över snart. Min kära sambo väckte mig med skönsång och frukost på sängen, så söt!! Jag fick en present också...håll i er nu...en fågelbok och jag blev glad!!! Ja, jag är officiellt en gammal tant. En 28-årig hagga...! Karln åkte till jobbet och kvar blev jag med mina fyrfotade vänner. Som tur är, är jag inte en bortglömd pensionär som sitter helt ensam, telefonen har ringt flera gånger och smsen haglar in. Tack alla ni som tänker på mig idag!
Mina kära grannar ringde mig igår och berättade att de åkt in till Nyköpings lasarett...till BB! Ja den lilla tösen ville inte vänta längre och bestämde sig för att komma till världen lite tidigare. Hon var beräknad den 22 april, men det var planerat ett kejsarsnitt den 13 april. Klart hon ville födas i mars =) och så blev det, 30 mars och allt gick bara bra. Hon kommer troligtvis bli en liten Felicia (stavning?) och föddes via kejsarsnitt. Både mamma och dotter mår bra, träffa pappan idag och han såg trött, men lycklig ut. Vill bara säga GRATTIS!!! Ska bli kul när ni kommer hem så jag får träffa den lilla som vi pratat så mycket om.
Eftersom grannarna har fullt upp på BB så bestämde jag mig för att ta med mig deras hund och Falcors bästa vän Zorro på en promis och så blev det. Vi var ute på en trevlig, men lerig tur. Falcor var en svart dobermann när vi gick, men jag fick med mig en brun dobermann hem. Hmmm...
På hemvägen så gick jag och Falcor förbi en av bönderna och så hej, hälsade på hans 2 hästar och på gårdshunden Challe. Challe gillar inte Falcor så han försökte läxa upp honom lite. Sen traska vi hem och insåg att klockan tickat på ganska bra, gick vid 10.20 och kom hem 12.30. Falcor sover nu..
Jag har ätit nudlar till lunch, vilken födelsedag!!!
Ska få god mat av min älskling senare =) Hoppas jag!
Nu ska jag försöka städa lite här...eller jag skriver det i alla fall, vi får väl se hur det slutar!
Min syster ska sova här i helgen och hon brukar ha sina vita handskar på när hon går bort till folk, så det är ju bara att ta sig i kragen, haha!
Tjing!
Keep on dreaming...
Här är dom, mina nya vänner. Som liten så hade jag en dröm att bli "Djurflickan". Du kanske inte vet vem det är och det är inte så konsktigt, jag har hittat på henne själv. Jag och en klasskompis gjorde till och med en saga om henne när vi var 8-9 år. Hon hade helt galet mycket djur, allt från kaniner till delfiner, om jag minns rätt så hade hon över 50 djur av alla de sorter. Självklart var alla djur tama och keliga. Trots att det gått 20 år sedan drömmen om "Djurflickan" växte fram så finns den till viss del kvar. Jag kan inte få nog av djur, vill bara ha fler och fler. Nu när jag har mina rådjur, som är relativt orädda, på tomten så känner jag mig som henne..."Djurflickan". Får jobba lite bed att tämja dom bara. Haha, ja jag är skadad. Man blir väl det av att sitta hemma hela dagarna med djuren som mitt enda sällskap. Jag klagar inte, jag gillar det. Visst klättrar jag på väggarna från och till, men det betyder inte att jag inte stormtrivs här ute på landet. Hade bara varit trevligt att ha ett arbete att gå till om dagarna och leva ett liv som alla andra. Eller varför inte ha lite fler djur att pyssla om?!
Jag umgås faktiskt väldigt mycket med Zorros matte så jag är inte helt isolerad. Vi pratar om allt mellan himmel och jord. 3-4 timmar passerar obemärkt förbi när vi sätter igång och snackar, hundarna leker oavbrutet under den tiden. Falcor och Zorro är oskiljaktiga, MEN...dom har haft sitt första bråk. Det börjar bli dax att ta reda på vem som bestämmer...Falcor som är 3 månader äldre vann den här fighten. Med tanke på den fjuttiga åldersskillnaden så kommer de testa varann åtskilliga gånger. Jag tycker att dom löste situationen galant, det var ju faktiskt första gången för dem båda att hamna i bråk. De gjorde inte illa varann och det visar ju på att det är 2 friska hundar vi har. Är lite stolt över dom båda. Tog några minuter sen var allt som vanligt igen och de forsatte att leka hejvilt.
Har äntligen lyckats få mina 3 galningar på bild tillsammans utan att tvinga ihop dom. De bara älskar solen alla 3. Mina små myskillar!
Nu ska jag dricka lite te, jag är rädd för att jag håller på att bli förkyld...IGEN =(
Helt otroligt, jag har ju inget immunförsvar för 5 öre, blir ju sjuk hela tiden. Lagom påfrestande, började med halsont igår som fortsatt idag. Nu har jag börjat snora lite också, jag orkar inte!
Får passa på att önska alla en RIKTIGT GLAD PÅSK, man vet ju aldrig när jag skriver nästa gång!
Tjing tjing!
Vem är jag nu?
Vet ni vad som hänt...jag har fått pengar från b-kassan. Undrar om jag ska boka en resa, 3 v till Thailand skulle inte va helt fel. Kanske ska bjuda hela familjen?! Haha, vilket skämt!!!! Jag fick...håll i er nu...10 dagar retroaktivt...10 dagar!!! Jag har gått utan pengar i 4 och en halv månad och jag får pengar för 10 dagar. Jag fick 60 dagars avstängning och 7 dagars karens. Ja, hade jag sparat alla pengar jag betalat till a-kassan för att ha en backup i livet så hade jag haft betydligt mer pengar att leva av. Vilket j-vla idiotsystem. Hur man än gör så blir man lurad. Sanslöst!
Så nu släpper vi det...
Söker jobb och det går ju inte heller så bra. Nej, ser inte så ljust ut. Man är inte precis eftertraktad på arbetsmarknaden.
Men det har faktiskt hänt något trevligt i mitt händelselösa liv, har nämligen fått sällskap här allt oftare av 6 st rådjur på tomten. Ja, man får glädja sig av såna saker när man är pank!! 1 bock och 5 getter, dom är här vilken tid som helst på dygnet ofta mitt på ljusan dag och dom är inte precis skygga. Dom käkar fågelfrön och lite bröd och sånt som jag slänger ut. Dom står knappt 10 meter från köksfönstret (Bilder kommer) Funderar på om jag måste göra en lista på alla djur jag sett på tomten. Det skulle bli en liten lista i alla fall, men det känns som lite pensionärsvarning på mig om jag gör det. Det var typ sånt min morfar skulle kunna göra när han var i livet. Men det är väl bara att inse, jag tillhör ju övre medelåldern nu. Usch!
Fyller ju faktiskt år om 2 v. Jag har världens åldersnoja, känner mig som en gammal tant. När jag tänker efter så har jag ju önskat mig en pensionärsgrej i födelsedagspresent också. Ett staket till tomten så att ingen kan komma in och palla äpplen...haha, nej det är ju för att hunden inte ska jaga rådjur, hjortar och annat vilt. Får inte glömma korna som snart släpps ut i hagen mitt emot tomten. Han har nämligen börjat rymma så smått, han kommer ju tillbaka, men han drar ju verkligen iväg. Lagom kul, han har liksom bomull i öronen. Ja, en staket står alltså på önskelistan. En normal tjej i min ålder önskar sig smink, kläder, väskor och sånt. Jag, ja jag har aldrig varit en normal tjej. Tjej..heter det så nu? Ska jag skriva kvinna? Kvinna, känner mig inte som en kvinna, har ju alltid varit en pojkflicka, blir jag en kvinnokarl nu då? Hmm, en sak är i alla fall säker, det går utför nu...
Tyvärr alltså, det blir inte roligare än så här. Jag sitter här i mitt hus, ringer och bråkar med folk angående pengar, letar jobb, går ut med hunden och lite sånt.
Ska lägga upp lite bilder, men har inte lagt in dom på datorn ännu.
Nu ska jag ner i källaren och kolla så att elden håller i gång i pannan.
Tjing tjing så länge!
Bakläxa till mig...!!!!
Ja, jag vet, fy på mig va dålig jag varit på att skriva här...*skäms*
Jag har mina skäl och dom är giltiga jag lovar!
Här har det inte hänt så mycket samtidigt som det har det,
eller jo det händer en massa skit hela tiden, längtar tills det vänder.
Kort uppdatering:
*Har fortfarande inte fått någon B-kassa (a-kassa) Dvs jag har inte fått ett ynka öre på exakt 4 mån och 9 dagar. Hur är det möjligt att det får fungera så här? Hade jag varit singel hade jag varit hemlös för länge sen. Nu känns det som att huset börjar hänga löst också, hur ska vi kunna leva på en lön med huslån och allt?
*Om och när jag väl kommer få pengar så har dom bestämt sig för att dra 60-90 dagars karens för att jag fått sparken. TACK!
*Väntar på information från facket för att se vad som händer med mitt ärende. Ser inte lika ljust ut som det gjorde för några veckor sen.
*Har legat sjuk från och till en längre period. Förkyld (fortfarande), halsont, migrän osv.
*Söker jobb, men har inte fått något än....suprice!
*Min syster sov här en natt och vi firade både min pappa och plappas födelsedagar. Trevligt! Vi blev dessutom barn på nytt och gick ut för att åka pulka, då det inte gick som planerat så började vi istället hoppa i de snöfyllda dikerna här omkring. Det var helt galet djupt och vi fastnade upp till midjan. Oj, va kul vi hade, verkligen!
*Falcor och Zorro är verkligen bästa vänner och kan knappt vara utan varann. Himla kul! Vi träffar våra grannar flera gånger i veckan och vi har himla trevligt ihop. Det har blivit många långa promenader. Zorro tycker dock inte att Aragorn är lika rolig att leka med (se bild)
*Vi har ett lodjur som rör sig i krokarna, har sett spår 100 m från huset. Spännande! Har även hittat ett rådjur som Mr. lodjur "plockat".
*Igår så upptäckte jag att det läcker in vatten i köket. Ja, mycket riktigt så är det ännu ett läckage från yttertaket, via en kattvind vidare till vårt innertak i köket och köksfönster. KUL...och väldigt lägligt nu när vi har så mycket pengar över...NOT!!!!
Det finns säkert massa saker jag missat nu, men de är antagligen oviktiga.
Just nu sitter jag och väntar på att sotarn ska komma och sota vår panna. Klantigt nog så eldade vi inte igår kväll vilket resulterar i att det är väldigt kallt här inne på morgonen. Nu får jag inte elda innan sotarn kommer för då kan han inte göra sitt jobb. Jag håller på att förfrysa och antar att min förkylning jublar, planerar att ta över min kropp och förgöra mig. Fattas bara det. Jag har fått en ny rutin i livet och det är att vakna strax innan klockan 7 varje morgon, tyvärr så betyder det att just idag får jag sitta i mellan 4 och 6 timmar i kylan innan jag kan starta min lilla brasa. Sotarn kommer nämligen mellan klockan 11 och 13. Hoppas han kommer 11.
Får väl slänga in några bilder här för att kompensera mitt uppehåll i skrivandet:
Tjing tjing till nästa gång!!!
Någon som minns BonBon?
När jag var liten så fanns det en godissort som hette BonBon så himla gott! De olika sorterna hade helt sjuka namn så som snorbusar (min favvo), öronvax, måsskit, stora tuttar, ankkrubb osv. Man kunde köpa en blandning av alla och då hette påsen sopptippen eller nåt sånt. Så fanns det klubbor i flera av smakerna också. Tyvärr så slutade dom med detta underbara godis i Sverige, varför vet jag inte, men det var dumt gjort!
Kollade igenom taxfreetidiningen som mamma och plappa fick inför resan och fann då BonBon, typ sopptippen fast det stod på danska eller nåt. Jag blev alldeles till mig och fick mamma att beställa två stycken till mig. Gissa om jag längtar tills jag får mitt älskade Bonbon godis!?
Igår spenderade jag dagen med min pappa och han bjöd på lunch, pizza. Mums, fick nästan i mig en hel calzone, den var riktigt god faktiskt. Vi hade en trevlig dag och Falcor visa upp sin lugna, lydiga, fina sida, skönt!
Nu ska jag sluta skriva för jag har nämligen huvudvärk och kan inte med att sitta här längre.
Tjing så länge!
Vilket otroligt tråkigt inlägg, men det är bättre än inget och jag skyller på huvudvärken!
Grattis plappa!
Vill bara säga grattis till världens bästa plappa! Min plappa fyller 55 idag, men han har smitit till Canarieöarna för att slippa fira det. Han kan ju få tro att han kan smita, men när han kommer hem kommer vi ändå ordna ett litet kalas. Haha, sorry! Hoppas ni får en trevlig semester du och mamma. Önskar att jag också kunde smita, smita ifrån mitt liv en stund. All stress och alla problem med jobb och pengar. Usch! Hoppas att solen skiner på er. Älskar er!
Massor av kramar från mig!
Min lilla familj hälsar!
Önskar att jag också satt på ett plan just nu...
Vi har i alla fall haft en riktigt fin dag här hemma, ni åkte nog ifrån solen!
Kram igen!
Bristen på pengar gör mig sömnlös...
Händer inte så mycket i mitt liv, eller jo det kanske det gör, men inget jag vill eller orkar skriva om här. Lite kort så gör b-kassan allt för att knäcka mig och dom håller på att lyckas. Det lutar åt att jag inte får några pengar för att mitt ärende är under utredning hos facket. Jag kan ju KANSKE få ett avgångsvederlag när det är klart. Det kan dröja upp till 2 år innan det är klart. Hur i h-vete ska jag klara mig utan pengar utan att behöva sälja huset? Ska jag få pengarna retroaktivt från b-kassan om 2 år om jag inte får pengar när allt är klart eller? Vilka j-vla idioter! Har sökt hur många jobb som helst, får ett ens ett svar, inte ens ett nej. Jag blir så fruktansvärt förbannad när jag skriver om detta....
Tack vare Falcor så har vi blivit vänner med några av våra grannar, de har nämligen en valp som är några månader yngre än Falken. Zorro heter han och är en blandras mellan siberian husky, rottweiler och nåt mer. Hur söt som helst, han ser ut som en varg. Dom blir sjövilda när dom ses och leker oavbrutet, det är himla kul att se och väldigt nyttigt då de är jämnstora. Zorros matte är massös och min käre sambo fick en omgång i måndags. Han var ju hemma halva förra veckan pga rygg ont. Nu har vi blivit dit bjudna för att kolla OS Hockey. Dom är jätte trevliga.
Vi har varit på dop i lördags, lilla Mirre har är inte längre oönskad...alltså, detta är inte mina ord. Vi sjöng en psalm och där stod det svart på vitt att om barnet inte är döpt så är det oönskat, ehh jag liknar kristendomen mer och mer vid en sekt. Jag ska INTE döpa mitt barn, vill inte pracka på mitt barn en tro som jag själv inte har. Jag döptes inte som nyfödd, jag var 13 år och valde det själv, döptes i samband när jag komfirmerades. Som många andra så var det fina presenter som lockade och visst det var väldigt roligt eftersom vi var ett kul gäng. Min syster döptes när hon var 14, också i samband med konfirmation. Min bror valde att inte döpa sig och lever i i mörkret enligt prästen som döpte mig och min syster. Att tro på Gud är inte min grej riktigt, har så svårt att tro på något som inte bevisligen finns. För allt annat handlar ju om bevis, knappt att någon döms för brott trots att gärningsmannens DNA finns på brottsplatsen. Men Gud han/hon finns, men ingen har sett Gud någonsin...bortsett från folk som inbillat sig att det träffat Herren. Nog snackat om det, ni fattar nog var jag står. Hur som helst så är Mirre nu döpt och önskad, vilket hon redan var bara så du vet Gud. Det var trots allt gudsnack ett fint dop och hon skötte sig strålande, Mirre alltså. Mirres mamma och pappa, min gamla kollegor och vänner, hade ordnat med lunch och fika efter dopet. Det var en himla massa folk och jag började fundera på om jag ens känner ås mycket människor. Vi var tvungna att smita tidigare då min pappa med sambo var hundvakt åt Falcor och de skulle iväg på middag. Det var i alla fall en jätte trevlig tillställning. Tack för att vi fick dela denna stund med er Sara, Markus, Mirre och Gud! Haha, Sara GUD vad jag retas med dig, kram på dig!
På söndagen var det kalas hos min sambos syster som fyllde år nu i måndags, där blev det ännu mer fika. Falcor och lilla Luna, deras jackrusselvalp, röjde järnet. Dom var helt galna och Luna hoppade som en galning efter Faklens öron, dom hade jätte kul. Vi svängde förbi mina svärföräldrar på vägen hem och sa hej. På vägen hem köpte min sambos andra syster med familj med sig pizza hem till oss som vi gladeligen frossade i oss.
That's it...det var mitt liv eller nåt sånt.
Jag är helt slut och vill bara sova hela dagarna, men det har jag inte tid med och även om jag hade det så har jag inte ro i kroppen att sova, inte ens på natten. Kan inte sluta oroa mig för vår ekonomi.
Tjing tjing!
Några bilder:
