Mandragoran

Sitt-ligger i soffan...finns inte en enda skön ställning nuförtiden. Trycker på ordentligt i revbenen hur jag än går, står, sitter eller ligger. Vi var hos barnmorskan i onsdags, trodde att det skulle ta 30 min som vanligt, men icke! Nej, nu minsann så skulle det delas ut broschyrer, p-tillstånd, bra-att-veta-när-det-är-dax-info, en dvdfilm om profylaxandning osv. 
-Ehh vänta, pratar vi om förlossningen nu???
-Ja!
Efter lite klämmande och kännande så konstaterar hon också att barnet i stort sett är fixerat, dvs ligger med huvudet nedåt och kommer nog göra det tills det är dax att komma ut. Hon säger också att min mage inte kommer sjunka så värst mycket, eftersom barnet redan lagt sig rätt. Det innebär att trycket på mina revben inte kommer lätta så mycket. Något jag sett fram emot, väldigt mycket!!

Shit, det är liksom rätt nära nu. Både jag och älsk började nog i samma stund fatta allvaret, vi ska bli mamma och pappa. Det är väldigt svårt att förstå, iaf för mig! Jag kan ju inget om barn, hur gör man?! Tror visserligen att det ger sig, men man ifrågasätter sig själv en del. Vad har jag gett mig in i? Fixar jag det här? Kommer jag bli en bra mamma?
Klart det kommer gå bra, det hör nog till att vara lite nojig. Varför skulle alla andra klara det och inte jag? Det är lite som att ta körkort, fast något väldigt mycket större!!!!
Det sköna är att jag inte är ett dugg rädd för förlossningen, vilket min älskade karl inte tror på. Jag ser mig själv som väldigt lugn och sansad, sen kan man ju aldrig veta, jag kanske förvandlas till en riktig ragata?!

Hur som helst så åkte jag och min kära barndomsvän Madde in till staden för att shoppa lite och jag köpte lite barnkläder, vilket jag inte alls velat göra förut. Tänker även nu att det är förtidigt, men besöket hos barnmorskan fick mig att inse att tiden bara skenar iväg.
Nu ska jag tvinga med mig min ena svägerska för att inhandla alla måste-ha-saker-innan-barnet-kommer. Jag har ju liksom ingen koll riktigt, jag har självklart läst mig till en hel del, men det är ju en ren djungel med grejer och märken. Hon får helt enkelt hjälpa mig lite, hon har stenkoll.

Så nu till vad som har hänt och vad som inte hänt....

Min älskade, kära, tillgivne, trogne och underbaraste vän Tiger har nu flyttat...
Ja, min bil alltså. I tisdags så sålde jag honom och han lämnade ett hål i mitt hjärta. Efter 5½ år ihop så kan jag inte fatta att någon annan sitter bakom ratten. Jag tror dock att denna unga kille som köpte honom kommer att snygga till honom lite. Det är min tröst,  min enda tröst.
Ja, tyck att jag är larvig, men ha i baktanken att jag är gravid och väldigt känslig just nu...ok erkänner, hade mått lika dåligt även om jag inte hade en krabat i magen.

I onsdags såldes även Falcors bur, den som vi hade i Tiger. Den passar nämligen inte i nya bilen.
Ja, den 23 juli, blev vi med ny bil och han är jättefin! Suo heter han, ja eller Sumo om man så vill.

I torsdags så åkte jag och måttade bil med barnvagn hos en firma som gör hundburar. Så förhoppningsvis så "får" vi nya buren i början på nästa vecka.

I går, fredag, så hämtade vi tapeterna och golvslipmaskinen vi hyrt hela helgen. Nu har min händige karl börjat slipa golvet i vårt blivande barnrum. Det börjar liksom ta form. Spännande, snart blir det IKEA, hoppas bara att jag fortfarande kan gå när det blir aktuellt.

Staketet, ja det är inte klart...men det är inte jättemycket kvar. Det får vänta tills måndag tror jag eftersom vi bara har golvslipen i helgen.

TROR inte att det fanns så mycket mer att uppdatera. Har inga roliga bilder heller...men det kommer och ja, jag ska slänga in en bild på magen, den är stor nu!!! 

Hur kunde jag glömma....ÄLSK HAR SEMESTER!!! Jag slipper sitta ensam hela dagarna. Extra skönt nu när jag blir mer och mer handikappad, mina fingrar är som små tjockkorvar och jag har mist min finmotorik. Ja, det är så illa att jag nätt och jämt kan torka mig efter mina toabesök. Att skriva det här är en smärtfylld resa, det ska ni veta! Att hålla i en penna kommer inte på fråga.

Som sagt, bilder kommer...

Tjing så länge!!