Mandragoran

Eftersom jag inte har tid att sitta så länge framför datorn så tänkte jag uppdatera lite kort om hur livet ser ut på landet efter att ha landat i mammarollen.

Vi kom hem från BB och det första jag tänkte var, hur gör man nu? Var ska jag lägga henne någonstans, var ska jag byta blöjor? Det var lite läskigt att helt plötsligt stå där med ett litet spädbarn i famnen, ingen återvändo! Ska jag bara kunna allt nu? Jag ringde en vän som tidigare frågat om jag ville ha ett skötbord, 2 dagar senare satt det på väggen och allt bara flöt på, efter 3 dagar kändes det som att man hade koll på läget ändå. Sen satte det igång…

Folk skulle hälsa på och jag mådde inte bra, verkligen inte bra. Kunde inte sitta ned, hade så himla ont i de nedre regionerna. För att inte tala om mina bröst, HALLÅ ska det göra så här ont??? Jag bävade för att Avalinn skulle bli hungrig, när jag ammade henne så kändes det som om hon hade rakblad i munnen. Mina bröstvårtor var såriga och variga. In dundrar hela tjocka släkten och jag vill bara skrika åt dom att försvinna, ja nästan iaf. Jag bet ihop och log, ja visst e´ hon söt. Till slut var det svårt att vara trevlig, inga mer besök tack. Nu mådde jag inte bra, 39 graders feber och så himla ont i hela härligheten. Jag har ont, kan inte bära min dotter, kan inte sitta, stå eller gå. Liggläge är det enda som gäller.

Första läkarbesöket 5 dagar efter hemkomst (101011).
Diagnos:
Feber Åtgärd: Alvedon
Mjölkstockning. Åtgärd: Hyra elektriskbröstpump
Ev infektion Åtgärd: Antibiotika
Ev rester kvar i livmodern Åtgärd: Tabletter för att dra ihop livmodern

Mjölkstockningen släpper och med den försvinner febern. Sen är det inte mycket som blir bättre. Dessutom så är Avalinns bröst jättesvullna och hårda. Hon får träffa barnläkare, inget görs utan vi ska hålla koll på det. Efter ytterligare 3 dagar…

Mitt andra läkarbesök (101014)
Diagnos:
Min foglossning har blivit värre i samband med förlossningen
Åtgärd: Smärtstillande tabletter

Sitter nu på en badring för att ens kunna åka bil. Min kära Olle köpte en Disneybadring med Musse Pigg på, så himla snäll =) Trots tabletter så mår jag inte bättre, känns som om alla mina kvinnliga inre organ håller på att ramla ut. När jag står upp så känns det som om allt tynger ner.  Jag har verkligen ont.

Tredje läkarbesöket (101021)
Diagnos:
Framfall
Åtgärd: Ingen till att börja med ev operation efter 6 mån

Vad fan är framfall? Har aldrig hört talas om det. Jo men visst, det är något som drabbar framförallt tanter. Slidväggen har trillat ner, ja ”korthuset har rasat”. Det är alltså slidväggen som trycker på nedåt, med slidväggen har urinblåsan trillat ”in” och även den trycker då ner. Detta kan leda till inkontinens, jag kan alltså kissa på mig när som. (detta har inte inträffat) Hoppas ni fattar?! Ni är välkomna att ställa frågor. Avalinns bröstsvullnad har gått ner och allt är bra. Den 3 nov åker vi in med Avalinn till akuten i Nyköping för att hon är så himla förkyld att hon har svårt att andas. Hon har då blivit blå vid ett tillfälle. Vi blir tillsagda att köpa Nezeril. Sagt och gjort. Förkylningen håller i sig i drygt 3 hemska veckor. Näsdroppar (koksalt), Nezeril och snorsug och en mindre glad tjej. Men vi klarar oss igenom det också.  Jag har fortfarande ont…

Fjärde läkarbesöket (101118)
Diagnos:
Troliga rester kvar i livmodern ev mens (inte jättetroligt då jag ammar fullt)
Åtgärd: Ännu en omgång tabletter för att dra ihop livmodern. Har inte blödningar och sammandragningar slutat efter 3 dagar ska jag återkomma. Nu pratas det om skrapning, något som nämndes redan på BB.

Mardrömmen tar aldrig slut, vill inte skrapas, vill slippa alla dessa läkarbesök!!! Eftersom det sista jag vill är att behöva skrapas så hittar ja alla anledningar i världen att kunna skjuta upp nästa läkarbesök. Mitt i allt detta så har även Avalinn varit tvungen att gå till farbror Doktorn. Förutom de två obligatoriska läkarundersökningarna på BB så har hon hunnit med några till angående hennes höft. Det pratas om att hennes höfter/ben behöver ligga fixerade i en skena. Ännu en mardröm, att behöva spänna fast sin dotter i minst 8 v. Vi skickas till en ortoped, 5 besöket gillt, han konstaterar att det inte är något som helst fel med vår lilla goding. Hon är bara överrörlig som sin mor. Happy Ending!!! 

Back to me…Nej, jag har inte slutat blöda och jag har ännu ondare i magen.  Har inte längre några bortförklaringar kvar. Dags att ta tag i mina besvär och trotsa min fruktansvärda sprutfobi.  Några dagar senare än sagt, närmare 23 dagar försent så är det dags för…

Femte läkarbesöket (101214)
Diagnos:
Troliga rester kvar i livmodern
Åtgärd: Skrapning
Tid för skrapning: 101220

Nu går jag hemma och gråter, låg vaken inatt och försökte komma på hur jag ska slippa. Ringde läkaren som jag var hos igår, försökte allt för att slippa, men jag lyckades inte. Inte ens om jag sluta blöda skulle jag slippa. Jag mår så himla dåligt nu, JAG VILL INTE! Nu handlar det ju inte bara om mig längre, jag har ju Avalinn att tänka på. Jag kan inte amma henne direkt efter operationen, jag måste köpa en bröstpump och hon måste ta flaska, hon har aldrig provat det. Tänk om hon inte vill? Tänk om jag inte vaknar efter operationen? Så har jag aldrig tänkt förut och är egentligen inte rädd för det, men tänk om?! Hur ska Olle orka med ännu en brottningsmatch med mig? Jag vet hur dåligt han mådde när jag skrapades förra gången (pga missfall). Då fick han följa med i operationssalen och han höll mig i handen tills jag somnade. Trots att jag sov så släppte jag inte hans hand, de fick bända upp min hand så att han kunde gå ut. Jag har sagt att jag vill ha Olle med denna gång också. Farmor (svärmor) ska följa med och ta hand om Avalinn så länge.

Mardrömmen är alltså inte över och min graviditet, förlossning och även tiden efter har blivit ett skräckexempel på hur jobbigt det kan vara. Till alla som vill bli föräldrar och läser det här: Risken att just ni ska behöva gå igenom detta är inte precis stor. Jag har aldrig hört någon som haft så många olika komplikationer som jag och de jag pratat med har i sin tur aldrig hört talas om det heller. Folk tror att jag hittar på. Eller som dom säger i min familj… -Din j-vla hypokondriker! Tyvärr så har jag haft rätt varje gång när jag känt att något inte stämmer, än så länge har jag inte inbillat mig även om jag önskar att det vore så.


Trots detta så kan jag tänka mig att skaffa fler barn, hur hemskt det än har varit för mig, hur ont jag än har haft så kan jag tänka mig att gå igenom det igen. För det är det värt, varenda sekund! Avalinn är det bästa som hänt mig någonsin! Kunde aldrig fatta att man kunde känna så här, all denna kärlek till sitt lilla barn. Måste ju faktiskt säga att det man har hört så många gånger från andra mammor stämmer, man förstår inte förrän man sitter där med sitt eget barn i famnen, det är oslagbart. Detta är känslor som växer varje dag och det är underbart!!
Risken att allt detta skulle hända mig igen om jag skulle bli gravid är inte heller trolig och skulle det göra det så vet jag att jag är stark nog att klara av det. Dessutom så känner jag min kropp tillräckligt bra nu så att jag kan berätta för läkarna vad som är fel nästa gång, på en gång ;) De första veckorna sa jag  –Aldrig i livet, det där var första och sista gången!!! Nu känner jag inte så längre, det räcker med att titta på lilla ”Krabban” ”Grodan” ”Tigern” ”Råttan”, ja allt vad hon kallas, för att vilja ha en till. Det kan inte bli mysigare!! Men oj vad hon växer, måste tiden gå så fort?! Hon är redan 10 veckor.

Problemet nu är väl att Olle har blivit lagom avskräckt av alla komplikationer, han är ju den som fått pyssla om både mig, barn, djur och hus de första 4 veckorna. (Nu är det ju alldeles förtidigt att prata om fler barn, det är absolut inget sånt på gång. Har ju inte precis varit sugen på att släppa till.) Han har sagt att det inte blir några fler barn. Får hoppas att han glömt det om några år när Avalinn vill ha syskon!! Avalinn som för övrigt är världens snällaste tjej, äter, sover och skrattar. Skiter vid behov, dvs några gånger i veckan. Vi är otrolig bortskämda med en så glad tjej!

Nu låter det kanske som om allt bara varit hemskt och så är det verkligen inte! Vi njuter varje dag tillsammans i vår lilla familj! Allt kretsar inte om mig och mina bekymmer utan de finns bara där i bakgrunden. Vi har hunnit vara hälsa på folk och haft massa besök. Vi har fått rutin på saker och ting och pappa Olle jobbar, medans jag sköter barn och hushållssysslor. Nog om detta!

Det har hänt andra sker här:

Jag har börjat köra bil efter en paus på ca 4 månader, är inte längre fånge i mitt hem. Jag plockade igår in badringen från bilen, behöver inte den mer =) Jippi, framsteg!

Falcor har haft sina syskon på besök. Syster Mej och bror Maximus. De lekte i timmar och det kändes som om de aldrig varit ifrån varann. Det var ju första gången Falcor träffade Max sedan de skildes åt vid 12 veckors ålder. Mej har ju varit här en gång tidigare. Det var otroligt rolig att ha alla här, alltså även hussar och mattar och jag hoppas att vi kommer ses massor av gånger till. Nu vet jag att vi kommer träffas redan den 6 januari för då har vi bokat in MH (mentaltest) för våra vilda hundar. Ser verkligen fram emot det.

Se så fina…


(Max Falcor Mej)

…och så smutsiga!

(Falcor längst bort, Mej i mitten och godisråttan Max närmst)

Falcor och Zorro som inte lekt på bra många månader har börjat leka igen, himla kul och det är precis lika galna som förut. De är nästintill outtröttliga.

Avalinn ler, skrattar, jollrar, fäster blicken och följer föremål, allt detta vid ca 4 veckors ålder. Avalinn har rullat från mage till rygg 2 ggr (101124)

Vid 9 veckors ålder så kan man även hålla henne i armarna och dra henne till sittande läge =)

Vi har i år skruvat fart alla adventsljusstakar i fönsterbrädorna =) Katterna har inte en chans att förstöra dom!

Olle har även han besökt läkare och inte vilken som helst utan tandläkaren. Han är nu i full gång med att göra rotfyllning. Olle har ont!!! Även jag har varit hos tandläkaren, av egen fri vilja. Första gången på drygt 8 år. Inte ett hål, ingen tandsten, no nothing!! Fick bara en himla massa beröm om hur fin munhygien jag har, tänk att något med mig kan var bra!

Vi har fått nedslag på vår avloppslösning och skjuter upp detta till våren. Istället ska vi nog fixa nytt badrum, vi får se hur det slutar.

Nu vill Avalinn ha lite uppmärksamhet och det ska hon få =)

Lite bilder på en av mina älsklingar. Ni måste absolut inte tycka som jag, men självklart är hon världens sötaste unge =)

Tjingeling och God Jul Önskar Jag och Min Familj!