Mandragoran

Händer inte så mycket i mitt liv, eller jo det kanske det gör, men inget jag vill eller orkar skriva om här. Lite kort så gör b-kassan allt för att knäcka mig och dom håller på att lyckas. Det lutar åt att jag inte får några pengar för att mitt ärende är under utredning hos facket. Jag kan ju KANSKE få ett avgångsvederlag när det är klart. Det kan dröja upp till 2 år innan det är klart. Hur i h-vete ska jag klara mig utan pengar utan att behöva sälja huset? Ska jag få pengarna retroaktivt från b-kassan om 2 år om jag inte får pengar när allt är klart eller? Vilka j-vla idioter! Har sökt hur många jobb som helst, får ett ens ett svar, inte ens ett nej. Jag blir så fruktansvärt förbannad när jag skriver om detta....

Tack vare Falcor så har vi blivit vänner med några av våra grannar, de har nämligen en valp som är några månader yngre än Falken. Zorro heter han och är en blandras mellan siberian husky, rottweiler och nåt mer. Hur söt som helst, han ser ut som en varg. Dom blir sjövilda när dom ses och leker oavbrutet, det är himla kul att se och väldigt nyttigt då de är jämnstora. Zorros matte är massös och min käre sambo fick en omgång i måndags. Han var ju hemma halva förra veckan pga rygg ont. Nu har vi blivit dit bjudna för att kolla OS Hockey. Dom är jätte trevliga.

Vi har varit på dop i lördags, lilla Mirre har är inte längre oönskad...alltså, detta är inte mina ord. Vi sjöng en psalm och där stod det svart på vitt att om barnet inte är döpt så är det oönskat, ehh jag liknar kristendomen mer och mer vid en sekt. Jag ska INTE döpa mitt barn, vill inte pracka på mitt barn en tro som jag själv inte har. Jag döptes inte som nyfödd, jag var 13 år och valde det själv, döptes i samband när jag komfirmerades. Som många andra så var det fina presenter som lockade och visst det var väldigt roligt eftersom vi var ett kul gäng. Min syster döptes när hon var 14, också i samband med konfirmation. Min bror valde att inte döpa sig och lever i i mörkret enligt prästen som döpte mig och min syster. Att tro på Gud är inte min grej riktigt, har så svårt att tro på något som inte bevisligen finns. För allt annat handlar ju om bevis, knappt att någon döms för brott trots att gärningsmannens DNA finns på brottsplatsen. Men Gud han/hon finns, men ingen har sett Gud någonsin...bortsett från folk som inbillat sig att det träffat Herren. Nog snackat om det, ni fattar nog var jag står. Hur som helst så är Mirre nu döpt och önskad, vilket hon redan var bara så du vet Gud. Det var trots allt gudsnack ett fint dop och hon skötte sig strålande, Mirre alltså. Mirres mamma och pappa, min gamla kollegor och vänner, hade ordnat med lunch och fika efter dopet. Det var en himla massa folk och jag började fundera på om jag ens känner ås mycket människor. Vi var tvungna att smita tidigare då min pappa med sambo var hundvakt åt Falcor och de skulle iväg på middag. Det var i alla fall en jätte trevlig tillställning. Tack för att vi fick dela denna stund med er Sara, Markus, Mirre och Gud! Haha, Sara GUD vad jag retas med dig, kram på dig!

På söndagen var det kalas hos min sambos syster som fyllde år nu i måndags, där blev det ännu mer fika. Falcor och lilla Luna, deras jackrusselvalp, röjde järnet. Dom var helt galna och Luna hoppade som en galning efter Faklens öron, dom hade jätte kul. Vi svängde förbi mina svärföräldrar på vägen hem och sa hej. På vägen hem köpte min sambos andra syster med familj med sig pizza hem till oss som vi gladeligen frossade i oss.

That's it...det var mitt liv eller nåt sånt.
Jag är helt slut och vill bara sova hela dagarna, men det har jag inte tid med och även om jag hade det så har jag inte ro i kroppen att sova, inte ens på natten. Kan inte sluta oroa mig för vår ekonomi.

Tjing tjing!

Några bilder: