Hur kunde jag glömma...
Måste ju även berätta hur det gick med min operation...
Den 20/12 -10 kl 11.00 så var det då dags för skrapning, min mardröm blev verklighet. Som ni troligtvis förstått så överlevde jag.
Svärmor/Farmor var med för att hand om Avalinn. Jag lyckades tajma in en sista amning innan jag rullades iväg. Avalinn somnade hos mig. Jag grät när farmor tog henne, det var hemskt att skiljas ifrån henne. Ville inte släppa henne. Tänk om jag inte skulle vakna ur narkosen. Olle fick följa med mig ända in på operationssalen. Jag minns inte så mycket från det hela, hade en sån fruktansvärd panikångest, jag får blackout när jag blir sådär. Vet att jag fick lustgas och sen narkos. När jag vaknade så vaknade jag med panikångest, hade en kanyl i handen, va f-n, kunde det inte bara vara över?!!! Ta bort den, snälla ta bort den innan jag blir klarvaken! Jag lyckades inte få min vilja igenom. Ont hade jag också, fick smärtstillande via kanylen och fick ligga med dropp.
Läkaren berätta att allt hade gått bra och att dom fått bort allt som troligvis var rester från moderkakan, det skulle skickas på analys. Provsvar skulle ta flera veckor. Hon konstaterade också att jag troligtvis hade ägglossning och borde kolla upp preventivmedel. Hmm, undra om det räcker med sexstrejk?!
Kom upp till svärmor och min älskade lilla Avalinn, hon sov fortfarande. Det hade gått 3 timmar sen jag rullades ner till operationen. Det första jag bad om var att få tillbaka henne, hon sov vidare bredvid mig i sängen. Så underbart att få ha henne nära igen. Visste inte att man kunde ha så starka känslor för sitt barn, helt galet. När hon sen vaknade så var det dags för mat. Hon skulle nu för första gången få flaska med mjölk jag pumpat ur dagen innan. Det var inte populärt och pappa Olle kämpade för att få i henne lite iaf. En sköterska kom och hjälpte till, vi prövade med både sked och kopp. Hon ville inte. Det var otroligt frustrerande att själv sitta där med en bröstpump och pumpa ur varenda droppe mjölk för att sedan kasta det, medans mitt barn gallskriker och vill inget annat än att få denna mjölk. Hon vill ha mig, mitt bröst och inte den hemska flaskan. Det gjorde verkligen ont i hjärtat. Samtidigt så fann jag ju såklart tröst i att det verkligen inte skulle vara bra för henne att få i sig den mjölken, med massa skit i från narkosen. Sköterskan tog med Avalinn på en liten promenad och hon lyckades tillslut få i henne en liten slurk. Som tur var så behövde jag bara pumpa ur och kasta ett mål mat. Skoja inte att hon åt sen när hon fick bröstet igen. Blev tillslut av med den hemska kanylen, även detta blev en pers. Ville ju ha bort den samtidigt som ingen fick röra den, ja ni förstår. Tillslut så gick det. Aldrig mer...som jag brukar säga! Tyvärr har det aldrig stämt, men nu kanske eller?! Aldrig mer...
Vi kom hem vid 19 och jag var helt slut, ja vi var rätt slut allihop. Jag hade så himla ont i magen. Kul, nu skulle man bara blöda ytterligare 2 v. Inget badande, inga tamponger, inget sex och inte stoppa saker i slidan (?), läkarens ordination. Haha, ja det var det första jag tänkte på när jag vaknade, nu ska jag stoppa saker i slidan. Kom igen där kommer det inte in något i första taget...sorry Olle.
Hur som...
Nu har det gått drygt 2 v sedan operation och jag har slutat blöda =) Då snackar vi 12 veckors blödning. Jag får bada, jag får använda tamponger (varför jag nu ska göra det, blöder ju inte), jag får ha sex och JA jag får stoppa saker i slidan, haha. MEN jag vill inte, jag har ju fortfarnade min pensionärs"sjukdom" kvar, framfallet. Jag känner mig äcklig och osexig, det känns att det är något som är fel. Tanken på sex är minst sagt skrämmande. Nu måste jag vänta tills det gått 6 mån för att se om det går tillbaka med hjälp av knipövningarna eller om det blir en ny opertion. Hoppas att mina övningar ger resultat för jag slipper gärna ännu ett ingrepp, nya blödningar och ännu en läkningsprocess.
Till allas glädje så har jag inga bilder till detta inlägg, har visserligen en bild på moderkakan från förlossningen, men jag besparar er den.
Jag mår rätt bra nu, det var länge sedan jag kunde säga det så jag "säger" det igen, jag mår rätt bra nu...
Tjingeling!
Den 20/12 -10 kl 11.00 så var det då dags för skrapning, min mardröm blev verklighet. Som ni troligtvis förstått så överlevde jag.
Svärmor/Farmor var med för att hand om Avalinn. Jag lyckades tajma in en sista amning innan jag rullades iväg. Avalinn somnade hos mig. Jag grät när farmor tog henne, det var hemskt att skiljas ifrån henne. Ville inte släppa henne. Tänk om jag inte skulle vakna ur narkosen. Olle fick följa med mig ända in på operationssalen. Jag minns inte så mycket från det hela, hade en sån fruktansvärd panikångest, jag får blackout när jag blir sådär. Vet att jag fick lustgas och sen narkos. När jag vaknade så vaknade jag med panikångest, hade en kanyl i handen, va f-n, kunde det inte bara vara över?!!! Ta bort den, snälla ta bort den innan jag blir klarvaken! Jag lyckades inte få min vilja igenom. Ont hade jag också, fick smärtstillande via kanylen och fick ligga med dropp.
Läkaren berätta att allt hade gått bra och att dom fått bort allt som troligvis var rester från moderkakan, det skulle skickas på analys. Provsvar skulle ta flera veckor. Hon konstaterade också att jag troligtvis hade ägglossning och borde kolla upp preventivmedel. Hmm, undra om det räcker med sexstrejk?!
Kom upp till svärmor och min älskade lilla Avalinn, hon sov fortfarande. Det hade gått 3 timmar sen jag rullades ner till operationen. Det första jag bad om var att få tillbaka henne, hon sov vidare bredvid mig i sängen. Så underbart att få ha henne nära igen. Visste inte att man kunde ha så starka känslor för sitt barn, helt galet. När hon sen vaknade så var det dags för mat. Hon skulle nu för första gången få flaska med mjölk jag pumpat ur dagen innan. Det var inte populärt och pappa Olle kämpade för att få i henne lite iaf. En sköterska kom och hjälpte till, vi prövade med både sked och kopp. Hon ville inte. Det var otroligt frustrerande att själv sitta där med en bröstpump och pumpa ur varenda droppe mjölk för att sedan kasta det, medans mitt barn gallskriker och vill inget annat än att få denna mjölk. Hon vill ha mig, mitt bröst och inte den hemska flaskan. Det gjorde verkligen ont i hjärtat. Samtidigt så fann jag ju såklart tröst i att det verkligen inte skulle vara bra för henne att få i sig den mjölken, med massa skit i från narkosen. Sköterskan tog med Avalinn på en liten promenad och hon lyckades tillslut få i henne en liten slurk. Som tur var så behövde jag bara pumpa ur och kasta ett mål mat. Skoja inte att hon åt sen när hon fick bröstet igen. Blev tillslut av med den hemska kanylen, även detta blev en pers. Ville ju ha bort den samtidigt som ingen fick röra den, ja ni förstår. Tillslut så gick det. Aldrig mer...som jag brukar säga! Tyvärr har det aldrig stämt, men nu kanske eller?! Aldrig mer...
Vi kom hem vid 19 och jag var helt slut, ja vi var rätt slut allihop. Jag hade så himla ont i magen. Kul, nu skulle man bara blöda ytterligare 2 v. Inget badande, inga tamponger, inget sex och inte stoppa saker i slidan (?), läkarens ordination. Haha, ja det var det första jag tänkte på när jag vaknade, nu ska jag stoppa saker i slidan. Kom igen där kommer det inte in något i första taget...sorry Olle.
Hur som...
Nu har det gått drygt 2 v sedan operation och jag har slutat blöda =) Då snackar vi 12 veckors blödning. Jag får bada, jag får använda tamponger (varför jag nu ska göra det, blöder ju inte), jag får ha sex och JA jag får stoppa saker i slidan, haha. MEN jag vill inte, jag har ju fortfarnade min pensionärs"sjukdom" kvar, framfallet. Jag känner mig äcklig och osexig, det känns att det är något som är fel. Tanken på sex är minst sagt skrämmande. Nu måste jag vänta tills det gått 6 mån för att se om det går tillbaka med hjälp av knipövningarna eller om det blir en ny opertion. Hoppas att mina övningar ger resultat för jag slipper gärna ännu ett ingrepp, nya blödningar och ännu en läkningsprocess.
Till allas glädje så har jag inga bilder till detta inlägg, har visserligen en bild på moderkakan från förlossningen, men jag besparar er den.
Jag mår rätt bra nu, det var länge sedan jag kunde säga det så jag "säger" det igen, jag mår rätt bra nu...
Tjingeling!
Kommentarer
Trackback
