Mandragoran

Har bestämt mig för att bojkotta Facebook. Varför? Ja, jag har sett så många få sina liv förstörda. Svartsjuka, otrohet, krossade förhållande, mobbning och ex som förföljer ex. Helt galet! Jag vill inte vara en i statistiken, så jag bojkottar. Samtidigt så missar jag alla gamla vänner som man kan hålla kontakten med, men frågan är ju då; Borde vi inte kunnat hålla kontakten ändå? man kan tycka det.
Nu har jag tydligen skaffat mig en blogg istället, det trodde jag aldrig om mig själv, men jag måste få skriva av mig någonstans. Jag skriver och måste få skriva, när jag mår dåligt, när jag är glad och när jag bara är, då skriver jag.

Ja, nu skriver jag. Så vem är jag? Jag vet inte ännu om jag vill berätta det. Jag vet inte hur sånt här funkar. Så jag är Mandragoran, nybliven arbetslös. Sparkad av helt fel anledning. Mitt ärende är under utredning och min avskedan har ogiltigetsförklarats av facket. Vill inte skriva så mycket innan ärendet är avslutat, men jag vet att jag skulle kunna ordna rubriker i tidningarna. Oj, om alla visste hur man kan bli illa behandlad av sin arbetsgivare.

Arbetslös är inte det ända jag är, jag är djurägare också. Till två underbara bengalkatter och en underbar dobbermann kille. Mina djur är mitt ljus i mörkret. Sambo, husägare ingår också i mitt liv. Det är min dröm jag lever, men saker har inte varit lätt. Många saker har varit tuffa på vägen hit. När jag vä nåt hit så sparkar min arbetsgivare undan benen på mig.

I helgen så gick jag emot mina egna fördomar. Jag gav mig in i hundutställningens värld. Det finns väldigt många speciella människor som sysslar med denna hobby. De lägger upp hela sitt liv efter utställningsdatum. Jag kan tycka ibland att hundarna står i skuggan av husse/matte, vem är det som ska visa upp sig egentligen? Vem är det som ska bli bedömd och vem är det som vinner rosetterna i slutändan?
Jag ställde ut min hund, han är 5 mån idag. Jag visste inte vad jag gjorde, men fick hjälp av för mig en helt okänd kvinna. Vet inte vad jag hade gjort utan henne, tack! Det visade sig att hon hade en hund från samma kennel som jag, alltså en släkting till min lilla Falcor. Tack vare denna kvinna så gick det kanon för Falcor, HAN fick två rosetter med sig hem. Hederspris och bäst i motsatt kön.
Och JAG ja jag blev biten...nej inte hundbiten, jag har redan kollat upp när nästa utställning i krokarna är. Shit, trodde aldrig att jag skulle tycka att det va kul. Nu får jag äta upp allt jag tyckt, tänkt och sagt. MEN jag står fast vid att vissa människor borde titta sig i spegeln och ställa sig frågan; Vem får ut mest av det här, jag eller hunden? Själv så såg jag detta som en mycket nyttig träning för MIN valp, han var kanon och hur lugn som helst trots att det var ca 300 hundar på plats. Häftigt att se. Vi fick hade till och med en liten fanclub, självklart va ju husse med, trots vissa protester så stötta han oss, puss på dig älsk! Min mamma och plappa, pappa med fästmö och min älskade farmor kom för att titta på Falcor när vi krossa vårt motstånd...haha inte riktigt men iaf. Utställningen var inofficiell och arrangerades av Shiba -No-Kaj och ägde rum 2009-11-21.


                   

Nu ska vi ut på promenad medans det är ljust ute och vi ska vara ute länge!