Jag längtade till julen...

Men det var igår det, innan jag ringde min syster. Nu är allt förstört och jag vill bara hoppa över julen. Ett bråk utan dess like uppstod, vi blev osams och det går nog inte att reparera. Vi var bästa vänner i måndags, nu pratar vi inte med varann och så kommer det nog förbli. Min kära syster har fått för sig att jag är rasist, jag hatar hennes pojkvän, mitt eget förhållande är uppbyggt på en ren lögn och jag är olyckigast i världen egentligen, men det erkänder jag inte. Jag är dessutom styrd under en järnhand i mitt förhållande och har inget att säga till om...
Ja, listan kan göras lång med helt galna påståenden. Fakta: Jag är lycklig med min sambo, jag är tillsammans med honom för att jag älskar honom av hela mitt hjärta. Jag hatar inte hennes pojkvän, jag tycker bara inte att dom passar ihop. Jag har aldrig varit otrevlig mot honom och jag har stöttat henne till 100%, speciellt mot vår pappas fördomar. Jag är inte rasist, jag har kusiner från Colombia, mitt gudbarn har chilenskt, filipinskt och spanskt påbrå. Jag gör precis som jag vill, när jag vill, hur jag vill, men jag tar hänsyn och visar respekt gentemot min sambo. Det är så ett förhållande fungerar.

Hur som helst så hatar hon helt plötsligt min sambo, något som jag fick veta först igår, vi har varit tillsammans i 3 1/2 år. Automatiskt så är hon ju inte längre välkommen hos oss, jag kan ju inte begära att min sambo ska öppna dörren för henne. Vi kommer inte heller kunna gå på tillställningar där hon kommer att vara. Kommer vi ses så kommer det vara under så fruktansvärt falska omständigheter att jag inte vill uppleva det, då avstår jag hellre från att ses.

Allt detta är så sorligt, för jag kommer verkligen att sakna henne. Men jag kan inte se hur det någonsin ska kunna bli bra igen. Jag kan bara önska att hon blir lycklig i alla sina dagar med sin kille. Det kommer iaf jag vara. Kommer dock vara ledsen för att mina framtida barn inte kommer ha en moster som är närvarande, en moster som trots allt är väldigt rolig och glad.

Jag är verkligen ledsen för det här, men mina planer är inte att göra slut med min sambo, sälja huset, hunden och avstå från framtida barn för att min syster ska kunna ta del av mitt liv. Jag måste leva nu, jag älskar min sambo och jag vill leva med honom i resten av mitt liv. Hoppas att hon känner som jag gör för sin kille.

Jag älskar dig Jenny, bara så du vet. Om det skulle hända något, en olycka eller vad som helst så vill jag att du ska veta det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0