Han gjorde det!!!

I lördags när jag hade främmande av min vännina så trotsade vi vädret och mörkret, vi gav oss ut på promenad med Falcor. Utrustade med reflexsvästar och varsin ficklampa så gjorde vi landet, ja här finns ingen gatbelysning inte. Jag har väntat på det ögonblick när min lilla hund ska bli stor och denna kväll hände det. Jag riktade ficklampan mor Falcor och han gjorde det....han lyfte på benet. Han har blivit tonåring och jag var där när det hände. Ja, tyck att jag är störd då, det gör inget. Det är som att se sitt barn ta sina första steg. Man vill inte missa det och jag gjorde det inte. Haha, ja jag är störd, men jag har inte så mycket annat för mig just nu. Jag "sitter" ju bara hemma, det här blir en stor grej då, dom här små sakerna dom blir stora.

Det blev baugetter med rödbetssallad och köttbullar, Robinson och massa "skitsnack" resten av lördagskvällen. En väldigt trevlig kväll!

Söndagen började med sovmorgon, jag hade huvudvärk (helt oskyldig), min sambo var bakfull. Vi fick slita oss upp för att äta frukost, göra oss i ordning för att sedan åka till svärföräldrana för att julpyssla. Jag var inte så jätte motiverad då huvudet inte vill vara med, men det gick bra. Väl där så gick jag och en av mina svägerskor ut med våra hundar (hon har 2st jaktlabbar), väl ute så drabbas jag av en fruktansvärd mensvärk. Då menar jag FRUKTANSVÄRD!!! Får snällt be svärmor om värktabletter. I en sån stund så önskar jag att man på något sätt ska kunna överföra ens känslor och smärta till en annan människa så att dom kan känna hur det känns. Då menar jag inte som straff utan för att få förståelse. För självklart så började min kära kille och mina svågrar att skratta åt mig och säga att det där är väl inget att gnälla över, dom var ju bakfulla, det är mycket värre! Hallå, jag har inte valt detta! Dom menade på att dom är så starka så dom kan själva välja att bli bakfulla för dom är så hårda att dom klarar det. Ja, jag veta att dom drev med mig och jag blev inte ledsen precis, men tänk om man kunde göra så att dom kunde känna min smärta...jag tror att aldrig att dom skulle skämta om det igen! Trots bakfylla, huvudvärk och mensvärk så blev det en trevlig kväll även på söndagen.

Svärfar slängde att öga på Tiger som fick en diagnos som även denna gång går att bota. Nya tändstift, tändkablar och tändhatt tror jag det var som ska inhandlas. Vi får hoppas att det ska räcka, jag ska nämligen på bilutställning med honom i januari. Ja, bilbesiktning alltså. Förra året så fick han en gludstjärna, inte en anmärkning.

Nu ska jag kämpa lite med mitt videoklipp igen, håller på att ladda upp den på en svensk sida nu, får se om den går att länka hit.

Tjing!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0