Vad var det jag skulle skriva nu då.....?
Hmm, hade jag skrivit här vad jag gjort i dagarna så hade jag kommit håg det. Inte bara ibland utan väldigt ofta blir jag rädd, riktigt rädd, för jag minns inte vad jag gjort, vad jag sagt, vad jag håller på med eller vad jag precis skulle säga. Jaja, sån är jag med tänker du, men nej, jag är inte bara snäppet värre, jag är läskigt mycket värre. Jag vet att alla lägger fjärkontrollen i frysen ibland osv, men jag gör sånt minst 20ggr om dagen. Jag kan på 5 min berätta samma sak för en och samma person 3ggr. Mina vänner, min familj och min sambo får ständigt påminna mig om saker eller säga
-Du sa precis det där! och värst av allt:
Jag kan gå och handla med en vän, det inträffar något rolig eller vi träffar någon annan. När vi kommer hem från shoppingen kan jag väldigt glad och exalterad berätta för min vän vem jag träffat eller det roliga som hänt och HELT glömt bort att vännen jag berättar för var med mig. Skrämmande JA...Ännu värre:
När vännen snällt berättar för mig - Du, jag var med dig!...ja då kan jag inte minnas det, jag får ingen ahha-upplevelse, jag kan inte tänka tillbaka och se mig tillsammans med min vän i affären eller var vi nu varit. Fattar du?! Och då pratar vi inte om en vecka senare då handlar det om sekunderna efter vi kommit hem.
Ibland tänker jag att det kanske är dax att åka till farbror doktorn, men jag hatar sjukhus. Mitt korttidsminne existerar knappt, men mitt långtids minne är jätte bra. Av någon konstig anledning kan jag minnas var min sambo har sina saker, men jag har ingen koll på mina egna grejer. Mina nycklar kan jag aldrig hålla reda på, bilnycklarna har oräkniliga gånger suttit kvar i bildörren, när jag kommit tillbaka från en runda på stan, lika så mina hemnycklar. Det är ett under att ingen snott bilen eller länsat mitt hem. Jag är så himla glad att mina vänner står ut med mig.
Jag har stött på folk som tagit väldigt illa vid sig och menat på att jag är så självupptagen att jag inte minns vad de haft för sig, som blivit arga när jag frågar för tredje gången vad de gjort/ska göra. Jag har hamnat i bråk och försökt att förklara, men inte blivit trodd på att jag är så glömsk.
I skolan var jag grym när man fick glosläxa, jag lärde mig alla utantill, sen skrev jag provet och sen hade jag glömt allt. Jag liksom skrev ur glosorna ur huvudet, om det nu går. Ehh, ja nåt sånt. Ja, skit i det nu, har du inte fattat hur illa det är så kommer du aldrig göra det...jag lider av detta varje dag i alla fall!!!
Sen sist jag skrev har jag lagat mat, jag hatar att laga mat! Jag har gjort två nya rätter, nya för mig allstå, som jag aldrig gjort förut, men jag har ätit dom. Piroger, tog halva dagen att göra, men så otroligt goda och sen har jag gjort lasange. Lasange tycker jag själv inte är om så mycket, men min karl tycker att jag gör samma maträtter hela tiden så nu var jag tvungen att hitta på något. Han tyckte att den va jätte god i alla fall.
Igår så hände det något med Falcor. Vi busade i vardagsrummet, dragkamp, han låg ner på den äckliga heltäckningsmattan och plötsligt börjar han "skrika", "flyger" upp från golvet, svansen mellan benen. Han nosar på golvet och springer runt och är livrädd. Sen vill han inte va i vardagsrummet mer, jag får inte kolla honom heller. Han flyr undan och gör motstånd. Tvingar honom tillslut att ligga ner så jag kan kolla, mage, pung, svans. Han gillar det inte!!!
Min tanke var att han A. Klämt pungen B. Stuckigt (stavas det så, ser konstigt ut) sig på något som satt i mattan. C. Kroppspulsådern håller på att brista (min fasters valp gick bort så och hon sa att den skrek) peppar peppar ta i trä. D. Det spökar här och Falcor är den ända som vet det.
Jag började känna på mattan om jag kände något vasst, Falcor springer oroligt runt mig och innan jag hinner reagera så knockar han mig, hans skalle rätt över mitt öga. Jag vrider mig i smärta, det var en riktig smäll och jag är inte långt ifrån att falla i tårar. Jag gör inte det, men så känner jag att det bränner och rinner något från ögat, blod tänker jag, går och kollar mig i spegeln. Nä, ögat har vätskat sig och det rinner från det, ja tårar, men jag grät inte. Mycket viktigt! Sitter här och har ont idag med, svullen men ingen blåtira än så länge.
Tillbaka till Falcor... Han vill bara ut, vägrar gå in i vardagsrummet. Släpper ut honom en stund, då vägrar han gå in i huset igen. Får koppla honom, får leda honom in i vardagsrummet med koppel, leka med honom igen för att visa att det inte är något farligt. Han släpper det inte, han vill bara bort. Jag lägger honom vänlig men bestämt i soffan, då börjar han flämta, andas häftigt med öppen mun som om det vore 50 grader inne. Det bara rinner snor ur näsan på honom. Jag blir väldigt orolig, ringer min sambo flera gånger.
Jag går ut med honom och ute är allt som vanligt, han vill spela fotboll och leka. Vi leker tills det är dax att åka, vi ska till min farmor.
Farmor fyllde 76 år igår så vi åkte dit. Himla trevligt! Falcor fick träffa min fasters hund Latja och han verkade bli lite tänd på henne. Han håller på att bli könsmogen den lilla rackarn, han lyfte på benet igen när vi va ute. Kul!
Ja, det var väl de som hänt tror jag!
-Du sa precis det där! och värst av allt:
Jag kan gå och handla med en vän, det inträffar något rolig eller vi träffar någon annan. När vi kommer hem från shoppingen kan jag väldigt glad och exalterad berätta för min vän vem jag träffat eller det roliga som hänt och HELT glömt bort att vännen jag berättar för var med mig. Skrämmande JA...Ännu värre:
När vännen snällt berättar för mig - Du, jag var med dig!...ja då kan jag inte minnas det, jag får ingen ahha-upplevelse, jag kan inte tänka tillbaka och se mig tillsammans med min vän i affären eller var vi nu varit. Fattar du?! Och då pratar vi inte om en vecka senare då handlar det om sekunderna efter vi kommit hem.
Ibland tänker jag att det kanske är dax att åka till farbror doktorn, men jag hatar sjukhus. Mitt korttidsminne existerar knappt, men mitt långtids minne är jätte bra. Av någon konstig anledning kan jag minnas var min sambo har sina saker, men jag har ingen koll på mina egna grejer. Mina nycklar kan jag aldrig hålla reda på, bilnycklarna har oräkniliga gånger suttit kvar i bildörren, när jag kommit tillbaka från en runda på stan, lika så mina hemnycklar. Det är ett under att ingen snott bilen eller länsat mitt hem. Jag är så himla glad att mina vänner står ut med mig.
Jag har stött på folk som tagit väldigt illa vid sig och menat på att jag är så självupptagen att jag inte minns vad de haft för sig, som blivit arga när jag frågar för tredje gången vad de gjort/ska göra. Jag har hamnat i bråk och försökt att förklara, men inte blivit trodd på att jag är så glömsk.
I skolan var jag grym när man fick glosläxa, jag lärde mig alla utantill, sen skrev jag provet och sen hade jag glömt allt. Jag liksom skrev ur glosorna ur huvudet, om det nu går. Ehh, ja nåt sånt. Ja, skit i det nu, har du inte fattat hur illa det är så kommer du aldrig göra det...jag lider av detta varje dag i alla fall!!!
Sen sist jag skrev har jag lagat mat, jag hatar att laga mat! Jag har gjort två nya rätter, nya för mig allstå, som jag aldrig gjort förut, men jag har ätit dom. Piroger, tog halva dagen att göra, men så otroligt goda och sen har jag gjort lasange. Lasange tycker jag själv inte är om så mycket, men min karl tycker att jag gör samma maträtter hela tiden så nu var jag tvungen att hitta på något. Han tyckte att den va jätte god i alla fall.
Igår så hände det något med Falcor. Vi busade i vardagsrummet, dragkamp, han låg ner på den äckliga heltäckningsmattan och plötsligt börjar han "skrika", "flyger" upp från golvet, svansen mellan benen. Han nosar på golvet och springer runt och är livrädd. Sen vill han inte va i vardagsrummet mer, jag får inte kolla honom heller. Han flyr undan och gör motstånd. Tvingar honom tillslut att ligga ner så jag kan kolla, mage, pung, svans. Han gillar det inte!!!
Min tanke var att han A. Klämt pungen B. Stuckigt (stavas det så, ser konstigt ut) sig på något som satt i mattan. C. Kroppspulsådern håller på att brista (min fasters valp gick bort så och hon sa att den skrek) peppar peppar ta i trä. D. Det spökar här och Falcor är den ända som vet det.
Jag började känna på mattan om jag kände något vasst, Falcor springer oroligt runt mig och innan jag hinner reagera så knockar han mig, hans skalle rätt över mitt öga. Jag vrider mig i smärta, det var en riktig smäll och jag är inte långt ifrån att falla i tårar. Jag gör inte det, men så känner jag att det bränner och rinner något från ögat, blod tänker jag, går och kollar mig i spegeln. Nä, ögat har vätskat sig och det rinner från det, ja tårar, men jag grät inte. Mycket viktigt! Sitter här och har ont idag med, svullen men ingen blåtira än så länge.
Tillbaka till Falcor... Han vill bara ut, vägrar gå in i vardagsrummet. Släpper ut honom en stund, då vägrar han gå in i huset igen. Får koppla honom, får leda honom in i vardagsrummet med koppel, leka med honom igen för att visa att det inte är något farligt. Han släpper det inte, han vill bara bort. Jag lägger honom vänlig men bestämt i soffan, då börjar han flämta, andas häftigt med öppen mun som om det vore 50 grader inne. Det bara rinner snor ur näsan på honom. Jag blir väldigt orolig, ringer min sambo flera gånger.
Jag går ut med honom och ute är allt som vanligt, han vill spela fotboll och leka. Vi leker tills det är dax att åka, vi ska till min farmor.
Farmor fyllde 76 år igår så vi åkte dit. Himla trevligt! Falcor fick träffa min fasters hund Latja och han verkade bli lite tänd på henne. Han håller på att bli könsmogen den lilla rackarn, han lyfte på benet igen när vi va ute. Kul!
Ja, det var väl de som hänt tror jag!
Kommentarer
Trackback
